Kanal 5 gör mord till underhållning

KOLUMNISTER

Mitt bland Irakkrig och farsoter dyker det plötsligt upp ett märkligt program på tv. Ett medium går omkring på en kyrkogård i Göteborg och känner efter hur en ung kvinna blivit mördad. Mannen förnimmer att det är två män som mördat flickan, hon kämpade mot dem innan hon dog.

Mamman berättar hur flickan var i livet, polisen vill inte ta emot bevisföringen vilket påpekas gång på gång.

I nästa program är det en annan flicka som är mördad, detaljerna rullas runt, vittnen talar ut.

Kan ett medium finna mördaren? Det är den stora frågan.

Det övernaturliga är ju annars något som folk inte vill tala om. Det är inte riktigt accepterat.

Många tror och har upplevt märkliga ting. Få erkänner, såvida det inte handlar om sanktionerade trossatser som brinnande vagnar, folk som går på vatten och kvinnor som föder barn utan att ha sex. Med andra ord kristendomen.

En docent inom kyrkan som samlar berättelser om det övernaturliga har hittat tio personer som sett Jesus och 20–30 personer som blivit helade.

Sedan har vi tarotkort, handpåläggningar, Runar Sögaard och andar som sänder meddelanden från andra sidan.

Det finns mycket man inte begriper.

Men mycket som är erkänt i dag var bespottat igår. På 70-talet ansågs akupunktur vara rent hokus pokus, i dag kan man få besöket hos en helare betalt av landstinget.

Vi tror vi är så moderna, vi tror vi är så rationella i vår högteknologi, men i själva verket är vi lika vidskepliga som vilken bronsåldersmänniska som helst. Förr samlades vi runt elden och fruktade världen utanför, nu glor vi på tv.

Den amerikanske professorn Jack Lule har skrivit en bok om hur journalistiken bygger på arketypiska berättelser som förklarat världen för mänskligheten i tusentals år. Tidningarna är fyllda med hjältarna som utfört stordåd och syndabockar som bin Ladin och andra skurkar.

Bedragaren som skaffar sig fördelar utan att vara värd dem, Anna Nicole Smith, är också en favorit. Men enligt uråldrig dramaturgi måste hon störtas ned i fördärvet, annars återställs inte världsordningen.

Katastrofer på främmande platser är också en klassiker. Likt Guds vrede drabbar de dåligt organiserade länder fyllda med korruption och dåliga ledare. De odlar myten om att vi lever på en lycklig säker ö, att ondskan inte når hit.

Sist men inte minst har vi den goda modern som offrar allt för sina nära och kära, denna arketyp är populär i veckotidningar.

Med andra ord så har vi inte kommit särskilt långt. Nyheter från Irak eller Illiaden, dramaturgin är densamma.

Vi styrs och reagerar på samma saker som förfäderna. Slunkit in hos den lokala sierskan har folk gjort i tusentals år. Att vara synsk var en konst som vikingarna ansåg att en del kunde, andra inte, och det var inget märkligt med det.

Men gränsen går ändå vid femmans mordprogram.

Låt gärna medier söka ledtrådar men gör inte tv-underhållning av det. Det känns bara som ett ledsamt övergrepp.

Och det är och förblir osmakligt.

Johanne Hildebrandt