Dålig integration är roten till brottsligheten

KOLUMNISTER

Häromkvällen blev 15-åriga Johan rånad på sin EU-moppe och sin mobiltelefon i centrala Södertälje. Han omringades av en grupp invand-rarungdomar som sa att han skulle lämna över sakerna, annars skulle de slå ihjäl honom. Ingen världshändelse direkt, det tyckte i alla fall inte polisen som inte ens hade resurser att skicka en bil. Men för Johan och hans familj var det en omskakande händelse.

Och visst, det enklaste i detta läge är att skylla på alla jävla invandrare som kommer hit och förstör. Men inget i livet är så enkelt och allt har sin orsak. Det vet Johans mamma, hon har nämligen något så ovanligt som perspektiv.

Hon berättar om hur det var för sju år sedan då hon var engagerad i föräldarvand-ringar. Då var kontakten mellan de boende, polis, socialtjänst och skola god. Man arbetade tillsammans och visste precis vilka som var ute på gatorna och hur de hade det hemma. Kontakter knöts, integration på gräsrotsnivå. Men det var då. Nu har engagemanget tynat bort och resurserna dragits in. Det sägs att en enda polisbil kör omkring i Södertälje på nätterna. Och problemen bara växer.

Det handlar inte om att invandrare är brottsbenägna eller vägrar anpassa sig. För-

äldrarna till grabbarna som drar runt på stan har ingen aning om vad ungarna har för sig. När de fått reda på det har de handgripligen tagit tag i situationen.

Det finns också en annan verklighet. En kvinna inom psykvården berättar att en grupp patienter har ökat markant: unga invandrarpojkar, från första generationen. De slits mellan föräldrarnas krav på att leva traditionellt och det svenska samhället, många bär på traumatiska upplevelser. Andra tredje generationens invandrare har inte alls problem. De är lika svenska som alla andra. Vad det nu innebär.

Men för många unga pojkar som släpps ned i Sverige blir det svårt. Deras identitet fungerar inte längre, de har mycket att förlora. En del blir deprimerade, några till och med psykotiska. Men det dröjer ofta länge innan de får hjälp. För att vara handikappad eller psyksjuk anses vara en stor skam i familjen i många delar av världen. Det handlar inte om ondska eller dumhet, det handlar om okunskap. Har man lärt sig en sak sedan barnsben så är den också djupt rotad. Sverige är extremt öppet. Få andra länder vågar ta upp de saker som debatteras här, som hedersmord.

Så varför kan vi inte diskutera varför invandrarkillar klarar sig sämre i samhället än tjejerna? Begriper de inte att de drar ned sig själva i skiten när de rånar klasskompisarna? Varför kan de inte lära sig av sina systrar som klarar sig så mycket bättre?

Fler poliser, visst, bra, men integration måste börja redan på dagis. Utan invandrarna kommer Sverige att avfolkas. Vi behöver varandra. Därför blir det så illa när en grupp unga grabbar skadar andra, sig själva och i slutändan det samhälle som också är deras. Det är inte bara ett slöseri med resurser, det är rätt och slätt korkat.

Johanne Hildebrandt