Blanda inte ihop spioner och reportrar

KOLUMNISTER

För några år sedan blev jag uppträngd mot en vägg med en pistol riktad mot huvudet. Det kosovoalbanska befälet trodde att jag var spion. Vi var bara några hundra meter från fronten och han trodde att jag hade gått ut för att signalera deras position till fienden. I själva verket hade jag besökt utedasset vilket jag lyckades förklara, med viss möda.

Men det är så det är. Journalister blir ofta misstänkta för att vara spioner när de arbetar i krig. Därför ska man hålla sig så långt borta från den verksamheten som möjligt. Det handlar inte bara om ens egen säkerhet, utan o,ckså om kollegornas. Journalister blir dödade i krig, vem vill riskera sitt och andras liv? Men Maria Vera Cedrell tog med sig två ”spioner”och ackrediterade dem som journalister. Och de följde med – hej och hå. Jag begriper inte hur det är möjligt.

Kollar upp media

Främmande makter brukar ju kolla upp både journalisten och/eller det media som hon eller han arbetar för innan de släpps in i landet. Hur kunde Cedrell plocka in två forskare om de var ackrediterade på ett låtsasbolag? Hon måste haft rejäla kontakter i Irak. Och vem betalade hennes resa? Den måste ju ha kostat en halv miljon. Minst.

Man blir ju misstänksam för trots yrkesetik och dylikt så finns det ju journalister i krig som är något annat. Egentligen. Och det finnas alltid folk med diffusa arbetsuppgifter som är väldigt intresserade av att tala med reportrar och få information.

Behöver bra spioner

Missförstå mig rätt. Jag säger inte att det är fel med att spionera. Sverige behöver bra spioner som kan sitt jobb. Likt liderliga drängar på en logdans full med kvinnor ska de hugga på allt som rör sig. Locka, lirka, skaffa förtroende, rota och snoka. Då får regeringen bästa tänkbara information och kan fatta bra beslut.

Glada amatörer

Men grabbarna från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, är inte spioner. De är glada amatörer som verkat tagit ett i det närmaste privat initiativ. Och det är inte första gången.

I början av året avslöjades att Försvarets materialverk, FMV, köpte en ”icke exportversionen av en rysk radar”. De fick tag i reservdelen med hjälp av mutor och kontakter med ryska maffian. Agenterna, två egna företagare och en äventyrare, började sedermera smuggla dopingmedel.

Sedan har vi forskarna från Försvarets forskningsanstalt, FOA, som fotograferade från en färja i Murmansk och genast blev anklagade för spioneri av ryssarna.

De som ska utföra spioneri åt svenska staten är Must, militärens underrättelse- och säkerhetstjänst. De är så hemliga att de anställda knappt har några namn. Deras arbete hör man sällan något om vilket är en kvalitetsgaranti.

Men det pågår en ständig konkurrens mellan FOI, FMV och Must. Alla vill visa sig duktiga inför regeringskansliet. FOI är fristående och uppdragsfinansierat. Det är mycket nedskärningar inom försvaret. Alla vill glänsa.

Storstäda, regeringen

Nej, regeringen borde göra en storstädning, sparka ut amatörerna och bestämma vem som ska göra vad. Dessa avslöjanden är både pinsamma och försvårar arbetet för ”riktiga” spioner. Vem vill ge information till en svensk när det står i tidningen nästa dag?

Och blanda inte ihop journalister och spioner. Jag vill inte riskera ett nackskott nästa gång jag reser ut på jobb. Jag vill att folk litar på att jag är den jag är.

Det är den trovärdigheten som Maria Vera Cedrell sätter på spel.

Johanne Hildebrandt