Befria ungdomarna från keldjurstillvaron

KOLUMNISTER

Vad ska man ha barn till - egentligen? Dessa improduktiva små krabater är ju värdelösa för samhällsekonomin. Högljudda är de också, och krävande.

I ena stunden vill de ha veckopeng, i nästa dataspel. Dessutom är de kinkigt svårutfodrade. Vanlig gourmetmat duger inte minsann utan de vill ha specialdiet på pannkakor och köttbullar. Annars blir det gnäll och skrik.

Barn duger inte ens till keldjur för så snart de blivit några år så anser de sig vara för stora för att kramas. I tonåren är de lata och oförskämda och ännu dyrare.

Så vad ska man ha barn till?

Okej, de duger som pigga små livsstilsdetaljer.

Nej, samhället är inte format för någon under 18. Barn har många skyldigheter men knappt några rättigheter alls. Elevråden? Glöm det, skolornas sparkrav väger flera ton tyngre. Ungdomsparlament? Vad har det uträttat?

Man kan definiera ett samhälle på det sätt barn behandlas. I världen, som den ser ut i dag, är det ju mannen och hans behov och rättigheter som värderas högst. Därefter kommer kvinnor och sist kommer barnen som tredje klassens medborgare. De är värnlösa inför lagen, ju mindre ungen är, desto lägre straff får misshandlarna, Ingen lyssnar heller på en unge. Deras ord är inte mycket värt.

Jag undrar vilket fackförbund som skulle tolerera att 45 personer arbetar i ett rum med dålig ventilation? (Klassrum.)

Vad hade hänt om en vuxen utsattes för misshandel, trakasserier och hot på sin arbetsplats? (Normal skoldag.)

Sexuella övergrepp, mobbning, glåpord. En fyraåring med ätstörningar, en femåring som bantar. Tjejer bryter samman, skär sig själva, spyr av rädsla innan proven i skolan.

Vad fan är det frågan om?

I fredags träffade jag de killar och tjejer som var reportrar på Ung 08-festivalen i Stockholm. De gjorde Aftonbladets ungdomstidning. Och samtliga kunde berätta om hur maktlösa de kände sig.

Det var i den stunden jag började begripa minkutsläpparna och de andra frustrerade ungdomsaktivisterna. För vad finns det för mening om man inte har makt att påverka någonting? Smarta, superbegåvade ungdomar degraderas till fårskockar i väntan på 18-årsdagen. Vilken tröstlös kuvöstillvaro.

Inte undra på att så många mår dåligt.

Rädda är de också, kidsen. För att inte bli lyckade, få jobb och inte vara tillräckligt smarta, snygga eller ens duga. Men de har gott om prylar. De överöses med saker av sina föräldrar som har dåligt samvete för att de jobbar så mycket.

Nej, det är dags att uppgradera barns rättigheter. Vi behöver ett revolutionärt råd, en kombat-barnombudsman.

Dessa frågor är alltför viktiga för att inte drivas stenhårt. Någon måste ställa upp till barnens försvar.

Ge ungarna makt och ansvar. Befria dem från keldjurstillvaron! Och utnyttja det faktum att de flesta av dem är både sundare och smartare än en vuxen.

Johanne Hildebrandt