Strävan efter gemensam valuta sedan bronsåldern

KOLUMNISTER

Den som gör något får också ta stryk. Det är en beprövad sanning. Men om man ligger lågt, kritiserar och klagar så lyckas man oftast komma undan. Ja, man får till och med beröm.

Ta bara Transportarbetareförbundets ordförande Per Winberg som krävde Anna Lindhs avgång för att hon skrivit en debattartikel tillsammans med Ericssons koncernchef. Vem hade hört talas om Transport-Per förr? Inte jag i alla fall. Men nu fick han sina 15 minuter i rampljuset eftersom han ställde sig upp och skrek avgå!

(Och det var ju väldigt konstruktivt, se bara hur bra det går för vänsterpartiet nu när Schyman avgått, ha ha ha)

I själva verket var det modigt av Anna Lindh att göra något oväntat.

Nej-sidans främsta argument är att EMU automatiskt kommer att ge massarbetslöshet och minskad demokrati. Men tror ni verkligen att politiker och företagsledare skulle vara för euro om detta var konsekvensen? Är regeringen vettvilliga kamikaze-piloter som kommer att knyta kronan till euron till en vanvettig kurs?

Jag tror inte det.

Men nej-sidans taktik är att ligga lågt och kritisera. Har de lagt fram bevis på att det verkligen kommer att gå så illa som de hävdar? Knappast. I stället gömmer de sig i mörkret som gråsuggor under en sten. Där när de sig på missnöje, bakåtsträveri och gnäll.

Nej-sidan verkar klamra sig fast vid en nationalromantisk idé om att Sverige är förträffligt och allt främmande är skadligt. Men historiskt sett har vi alltid varit beroende av handel med omvärlden och utländsk valuta har nästan alltid varit gångbart i detta land.

För drygt 1 800 år sedan dök de första romerska mynten upp i Sverige. På 800-talet vällde det in silvermynt från Främre orienten.

Under Sveriges storhetstid, 1600-talet och 30-åriga kriget, sponsrades den svenska kungen av fransmännen. De tyckte att det tyskromerska riket vuxit sig för stort så de betalade för att Sverige skulle föra krig. Och under denna tid cirkulerade därmed en massa utländska valutor i detta land, vilket inte ansågs märkligt alls.

1873 ingick Sverige och Danmark en myntunion, Norge hängde på lite senare. Det var under denna tid som vår Moder Svea reste sig ur åkern, lämnade bondesamhället och förvandlades till ett modernt land. Det gick helt enkelt strålande under denna skandinaviska euro-tid.

Men förändringar är otäcka. Det ligger i den mänskliga naturen att frukta det okända, bättre att försöka bevara det gamla. Sedan spelar det ingen roll om Konjunkturinstitutet räknat ut att ekonomin blir bättre och räntan och arbetslöshet lägre vid ett ja. För det är alltid lättare att vinna poäng på att klaga.

Men minns då att sedan bronsåldern har folk strävat efter en gemensam valuta eftersom det gynnade handeln med omvärlden. Då var det skinn och guld, nu euro. Och intet är nytt under solen.

Johanne Hildebrandt