Nyktra alkoholister – ni är de sanna hjältarna!

KOLUMNISTER

Jesus dog på korset och sedan rullade det på. Kurt Cobain blåste ut skallen med ett gevär, Janis Joplin och Jimi Hendrix tog överdoser.

Om ovanstående superstjärnor levt tills de blev gamla så hade de i bästa fall kunnat dammas av på ålderdomens höst och stappla fram och hämta något hyllningspris på gala.

Men genom att dö unga blev deras avbilder odödliga. Myten kan växa, underförstått så offrade de allt för sin konst.

Det faktum att missbrukarna säkert var fullständigt vidriga mot sin omgivning nämns aldrig. Man ska inte tala illa om de döda.

Nog är den märklig denna offerkult?

Gwyneth Paltrow spelar Sylvia Plath i en ny storfilm, Plath var poeten som stoppade huvudet i gasugnen efter att hon lagt ungarna.

Och jag kan inte låta bli att tänka på den kvinna vars bästa vän begick självmord. Hon plågades av skuldkänslor i flera år efteråt, gick och grubblade på om hon missat någon signal, eller borde hon ha gjort mer? Inga svar fanns att få. Det är de överlevandes förbannelse.

Redan för 4 000 år sedan berättades myten om hur gudinnan Inanna steg ned till underjorden, dog, återuppstod och återvände till livet i en bättre och uppgraderad version. Detta nedstigande i dödsriket anses visserligen vara en metafor för vintern men verkat ändå ha dugt som svepskäl för konstnärers märkliga beteende genom tiderna.

De har knullat runt, övergett sina barn, knarkat och supit. Likväl har de ursäktats. De är ju ”besjälade av konsten”, ”plågade av sin oerhörda begåvning”, ”skapande genier” och annat dravel.

Ursäkta, men jag tror inte konstnärer måste lida och stiga ned i underjorden för att skapa stor konst. Det där är bara en lam ursäkt för att slippa ta ansvar för sitt beteende och för sina närmaste.

(Och varför blir inte kvinnor som super och överger sina barn lika ursäktade?)

När Ingmar Bergman fick frågan om alla sina kvinnor i ett tv-program häromdagen blev svaret:

– Jag kom ur puberteten när jag fyllde 58.

Jaha. Borde man inte ställa lite högre krav på en vuxen människa, oavsett antal produktioner?

Nej, man blir så less på allt prat om demoner, död, lidande och annat påskdravel.

Jesus må ha återuppstått på denna dag, död var han likväl, borta från dem som gillade honom. Är det inte dags att börja hylla dem som har tagit sig samman?

Alla nyktra alkoholister, alla rena narkomaner. De kvinnor och män som utför ett fantastiskt jobb samtidigt som de tar hand om sina barn och relationer, dag efter dag.

Överlevarna.

Det är något att skapa en kult runtomkring.

De är de sanna hjältarna.

Johanne Hildebrandt