Han torterade fångar - fick inget straff i Sverige

KOLUMNISTER

För några år sedan drack jag kaffe med ett av Jackie Arklövs offer. Det var en äldre bosnisk man som bodde i Mostar. Genom hans vardagsrumsfönster såg man bron som skilde de forna fienderna åt, bosnier och kroater. Jag ville intervjua mannen om hans vittnesmål under den rättegång då Arklöv dömdes till 13 års fängelse för krigsförbrytelser. Den äldre mannen skakade på huvudet.

- Aldrig, sa han. Jag har gjort mitt.

Det hade bara varit fred i några månader och folk var skräckslagna. Jag besökte vittne efter vittne och ingen ville tala om Arklöv. Ingen ville riskera att drabbas av hämndaktioner. Inte ens den läkare som undersökt Jackie Arklöv och klassat honom som psykopat ville säga något. Hon såg på mig som om jag vore en galning och frågade om jag insåg hur naiv jag var som inte begrep hur farligt det var för henne.

Ändå hade dessa människor vågat ställa sig upp i en bosnisk domstol, i sin hemstad, och vittnat om misshandel, hot och övergrepp. Det kallar jag mod.

Därför måste det ha känts ohyggligt meningslöst när Jackie ett år senare ingick i en fångutväxling, flögs till Sverige och efter ett par månader i häkte släpptes fri. Det gick inte att bevisa krigsbrott eller få tag på vittnena.

Men namnen på vittnena fanns ju hos domstolen i Mostar. Allt polisen hade behövt göra var att ringa dit, eller åka ned. Det tog mig en halv dag att få fram dem. Och även om vittnena vägrade tala med en journalist så hade de säkert tagit emot en polis.

Den 8 mars i år trädde ett vittne fram i DN och berättade om hur Jackie torterat honom i Dreteljlägret. Bland annat hur han slagit honom med pistolkolven och hoppat på hans arm tills den gick av. (Det tog fyra dagar för journalisten Maciej Zaremba att skaffa fram telefonnumret till åtta av de 17 bosnier som hade vittnat om Arklövs tortyr.)

Artikeln har nu fått kammaråklagare Lise Tamm att åter ta upp undersökningen om Jackie Arklövs krigsbrott. Hoppas hon har enträgnare utredare än åklagare Jan Danielsson hade.

För nog är det konstigt att en krigsförbrytare kan förbli ostraffad för sina gärningar i det fina, rättvisa Sverige.

Å andra sidan är det trösterikt att det faktiskt finns någon form av rättvisa, även om den är långsam.

Nu skulle det bara vara spännande att veta när de stora krigsförbrytarna i Bosnien, Karadzic och Mladic, grips och ställs inför rätta i Haag. Och hur många amerikaner kommer att ställas inför rätta för krigsbrott i Irak? Fast hur var det nu? De råkar visst bara döda civilister, av misstag. Och de fick order om att tortera. Märkligt hur rättvisa kan bli förvrängd ibland.

Johanne Hildebrandt