Vem har något gemensamt med Desperate Housewives?

KOLUMNISTER

Desperate Housewives toppar veckans uppmärksamhetslista. Att någon har något gemensamt med dessa supersnygga amerikanska hemmafruar är väl tveksamt.

Nej, det sensationella är att huvudrollerna innehas av kvinnor över 40. Därmed får denna kategori ett existensberättigande och det är ju kul, trots att man fattar att allt beror på att företagen upptäckt att detta är en penningstark målgrupp som det går att kränga saker till.

Tidningarna hakar på, som det stod i en tidning häromdagen: Kvinnor över 40 är glamorösare än någonsin. Olinda hoppade på samma tåg. Hon blev glamourfeminist minsann. (Gäsp, suck, zzzz.)

Men, hey, lika bra att vara glad. Åldersfascisterna kan begå harakiri. Tanten är död, hon dräptes av 40-talisterna. Nu våras det för de trendiga kärringarna.

Fast på en skala, hur mycket bryr man sig egentligen? Inte mycket. Snacka om

i-landsproblem. Vitsen med att vara över 40 är att man får en viss distans.

Själv struntar jag i hemmafruarna och beställer

i stället en ny bok som skrivits om självmordsbombarna i Tjetjenien.

Efter gisslandramat i Dubrovkateatern i Moskva berättade överlevande om de kvinnliga tjetjenska terroristerna som deltog. En ung flicka sa att hennes föräldrar sålt henne för att spränga sig själv, en äldre kvinna lugnade alla och intygade dem att inget skulle ske för ingen ville dö. Ryssarna som suttit som gisslan var splittrade, kvinnorna riskerade deras liv men deras berättelser från Tjetjenien var så fasansfulla att några kände sympati med dem.

Nu kommer äntligen en bok om självmordsbombarna. "Allahs svarta änkor" som släpps i mitten av april. Den är skriven av journalisten Julia Juzik som rest runt i Tjetjenien och kartlagt de 40 kvinnor som sprängt sig själva i terrorattacker.

Enligt Julia Juzik är det bara var tionde som handlade av övertygelse och hämndbegär, resten tvingades av män och pojkvänner.

Kriget i Tjetjenien är så besinningslöst grymt att det i det närmaste är obegripligt. Ändå gör omvärlden noll och intet. Tjetjeniens tidigare president Aslan Maschadov, som förgäves försökte förhandla med Putin, har mördats. Nu finns ingen moderat kraft kvar. Fler unga kvinnor kommer att kidnappas, spännas på en sprängladdning och ta med sig flera i döden.

Märkligt hur ords värde skiftar var man befinner sig i världen, desperation och fyrtio till exempel. Tänk om Tjetjenien kunde generera en tusendels så mycket energi som ett amerikanskt tv-program. Om någon orkade bry sig. Den trenden är uppenbarligen inte inne än.

Johanne Hildebrandt