Hellre pensionsfond än flyktigt kändisskap

KOLUMNISTER

Det ska tydligen vara en ondsint bitch i år. Olinda har byggt hela sin karriär på att vara en olidlig Östermalmsbrud på tv. Nu ger hon folk hypnosorgasmer och inviger evenemang. Grattis.

Oklart är dock varför hon jobbar eftersom hon påstår sig vara rik men det är inte mycket med Olinda som verkar vara äkta, oavsett om det gäller image, livsberättelse eller kropp. Och spelar det någon roll? De flesta visar väl upp en mer eller mindre redigerad bild av sig själva. Olinda säger att tjej­er ska ta för sig, bli mer bitchiga. Hon kommer att gilla dataspelet Powerbabe. Det vänder sig till tolvåriga tjejer som ska mobba och intrigera för att få poäng.

Det låter ungefär som när man gick i skolan. De snyggaste tjejerna och coolaste killarna hade mest status. De andra trängdes i rangordningen runt dem, försökte få lite starpower. Vad har egentligen förändrats? Det är knappast de saktmodiga som besitter jorden.

Det gäller att sno åt sig så mycket som möjligt, göra de bästa affärerna, synas med rätt sorts människor, klättra, ta sig högre och framåt.

Ungdomar vill inte längre bli forskare, läkare eller förbättra världen – de vill bli kändisar. Och varför inte? De tjänar pengar utan större ansträngning, behöver bara finnas till. Kändisskap säljer trots att det anses ofint av vissa pretton.

Jag har hört ”fina” konstnärer prata skit om kolleger som syns i media, när de i själva verket är så avundsjuka att de håller på att spy.

Jag har hört författare säga att de inte bryr sig om dåliga försäljningssiffror eftersom de skriver av idealism och kärleken till ordet. Fast i verkligheten står de och ylar på förlaget och kräver bättre marknadsföring.

Inte undra på att doku­tjejerna blir så föraktade, de hycklar ju inte utan visar upp sig i all sin kändiskåthet och bekräftelsehunger. Fast vad de missar är att om det saknas begåvning och hårt arbete är det snart kört. Och inget är mer patetiskt som när gårdagens kändisar desperat försöker klamra sig kvar i rampljuset eftersom de inte har något att falla tillbaka på.

Jag vet, det låter skittråkigt, men utbildning och pensionsfonder är den enda vägen till trygghet, inte en rik man. Kunskap, kompetens och ett hedervärt uppförande är fortfarande det enda som håller i längden.

Och bitch-Olinda, snällhet är inte samma sak som mesighet. Och svinhugg går alltid igen.

Johanne Hildebrandt