Att bli påsatt i tv är redan passé

KOLUMNISTER

Kristi brud går på kändisfest, kör go-cart och blir plåtad med Markoolio. Mer bisarrt kan det knappast bli. Ursäkta men leder inte Åsa Waldau en sekt där två unga kvinnor mördats? Talar vi inte om en kvinna som anser sig utvald av Gud/Jesus och därmed vet deras vilja? Och gissa vad, just nu vill Gud starta ett nöjesfält i Knutby för det är viktigt att bara skratta och gå vidare.

Herregud, vad är det frågan om?

Knutbymedlemmarna har öppnat ett kärleks-spa i det hus där en ung kvinna manipulerades till att slå ihjäl den unga mamman Alexandra. Enligt deras egna uppgifter går telefonerna varma och kunderna strömmar dit.

Fast när jag ringer dit och kollar så visar det sig att spat bara är öppet en dag i månaden, så ett så himla våldsamt tryck verkar det med andra ord inte vara.

Åsa Waldau klagar över hur media behandlar henne men om det är så hemskt varför ställer hon då upp i tv-intervjuer och promotar sin cd?

Kändisskap är vår tids bekräftelsemani, att bli sedd är att finnas och det medför dessutom viss makt oavsett om personen förtjänar det eller ej.

Men det krävs allt mer för att få uppmärksamhet. Att bli påsatt i tv är redan passé.

När Kristi brud går på kändisfest känns det som om någon gräns har passerats. Vad kommer härnäst? Minglande mördare? Eller varför inte liveavrättningar i tv?

Måhända är kändispredikanten nästa stora grej. Runar gör ju redan allt för att synas. Carola blir inte bara sedd utan säger sig också kunna se vad som sker hundratals mil bort. (Yeah right, varför åker hon då dit för fortkörning?)

Religion kan användas till vad som helst. En präst i Rumänien torterade ihjäl en nunna som sa emot honom och kallade det sedan exorcism.

Piteå styrs av den hemliga druidorden Merkursällskapet. Gubbarna hjälper varandra till makten, stöter man sig med en får man hela gänget mot sig.

Märkligt är hur folk kan bete sig, bara tillräckligt många är överens om vad som är normalt.

Sekter, maffian, fundamentalister eller vanliga gäng. Samma mekanismer: en ledare som tystar eller driver bort kritiker, ett gäng som rättfärdigar sig själva och gärna en yttre fiende som gruppen kan gadda sig samman mot. Då kan folk få för sig och göra vad som helst.

Och det är riktigt skrämmande.

Johanne Hildebrandt