Moral och tro är som bindor

KOLUMNISTER

Okej, jag ger mig. Det är taskigt att sparka på de kristna. I en normlös, egotrippad värld behövs det folk som försöker sprida medmänsklighet, tala sanning, vara hedervärda och annat som anses hopplöst förlegat.

Ska man respektera andra religioner går det inte att håna kristendomen. Faktum är att Jesusmobbningen börjar likna ett tonårsuppror. "Nu lever vi en sekulariserad stat, vi bryter oss loss och skapar oss en ny identitet, därför vill vi inte ha med er att göra. Ha, ha."

Kyrkan har fel och brister, många avarter är motbjudande à la Åke Green, kvinnoprästmotståndarna, motstånd mot homosexuella och aborter. Carolas hysteriska "Prisa Gud" är lika irriterande som den jolmiga vänlighetskulten där folk inte vågar säga vad de tycker. För att inte tala om mejlarna och brevskrivarna som ber böner om att jag ska brinna i helvetet. (Ursäkta men är det kristligt?)

Likväl går det inte att bunta ihop så många troende i en enda stor Gud-smet och håna dem för att de tror på andra värden än kommersialism, silikonbröstmagi och cred på Stureplan.

Det är helt enkelt inte rättvist.

Allt har bra och dåliga aspekter. Kyrkans etiska och moraliska ältande har pågått i ett par tusen år och där finns mycket att lära, även om man inte håller med om detaljerna.

De kristna är dessutom villiga att diskutera, de är inte rigida som vissa ateister eller ointresserade som ytliga framgångsdyrkare.

Sekulariseringen har lämnat ett vakuum vilket lett till ett enormt behov av moraliska och etiska värden. Ingen kan leva i ett tomrum, alla behöver rättesnören att klamra fast sig vid. Det är livsviktigt att fundera över hur man ska bete sig som människa, ett självklart ämne i skolan.

Det verkar kanske onödigt när allt går bra men moral och tro är som bindor, ointressanta tills de verkligen behövs.

Förr eller senare träffar skiten fläkten och livet rasar ihop. Vem vill du då ha vid din sida? Är det de som tycker image, karriär och position är det viktigaste i livet? Då lär du bli förvånad när du ensam står kvar i dammet från alla som galopperar därifrån.

Folk som tror på något, oavsett vad, har vanligtvis funderat hela varvet och bestämt sig för att handla rättfärdigt även om det är ostrategiskt och jobbigt.

Det är dom som står kvar när det blåser och det är respekt på riktigt.

Johanne Hildebrandt