Bistånd ska inte innebära naivitet

KOLUMNISTER

Efter tsunamin gick en kvinna och lämnade ett par gamla möbler och en säck kläder till en insamling till de drabbade i Asien.

– Det känns så skönt, tänk att mina kläder kommer att bäras av någon som behöver dem, sa hon belåten över sin insats.

När jag frågade om det inte varit bättre att skänka pengar till de behövande i stället för att dumpa gammalt skräp vars fraktkostnader till målgruppen vida överskred sakernas värde blev hon arg.

– Förstår du inte att jag verkligen bryr mig?

Av detta lärde jag mig två saker:

1. Jag borde ha vett att hålla tyst ibland.

2. Att försöka prata om bistånd, hjälporganisationer eller folks givmildhet är känsligare än att pilla på en trasig tand.

Märkligt eftersom det borde ligga i allas intresse att den hjälp som ges verkligen gör nytta och inte försvinner i någon korrupt tjänstemans ficka.

Sverige kommer att ge 26 miljarder i bistånd nästa år till över hundra länder. Av dem får 70 länder fem miljoner kronor eller mer. Fast det är bara en handfull av dem som har en ordentlig plan till vad stålarna ska användas till. Resten verkar man bara betala till, ibland utan att ifrågasätta projekten.

SR avslöjade att dåvarande utrikesminister Laila Freivalds lovade ut 22 miljoner skattepengar för att antalet offentliganställda skulle räknas i provinsen Kinghasa i Kongo-Kinghasa. Pengarna betalades ut via Sida men det är oklart vad de användes till, någon redovisning har inte synts till. 15 miljoner gick i alla fall till ospecificerade ”externa konsultkostnader”. Undra hur många skolor och brunnar de pengarna kunde ha använts till?

Nej, det är uppfriskande att biståndsminister Gunilla Carlsson (m) vill rensa upp, skaffa sig bättre koll, sluta dutta och i stället satsa ordentligt på färre projekt. Kraven på effektivitet har fått en del att ängsligt skruva på sig vilket är intressant.

Missförstå mig rätt, det finns enormt många hjältemodiga hjälparbetare som gör fantastiska insatser med fara för sitt eget liv. 

Men dessvärre finns det också kvar en del mindre professionella kärringar, av båda könen, som tror att bistånd handlar om välgörenhet och karriärmöjligheter och som inte begriper att det är en humanitär rättighet. 

Respekt borde vara nyckelordet när människor behöver hjälp. Men för den sakens skull behöver man inte vara naiv.