Världen blir bättre – medierna också

KOLUMNISTER

Allt är så hemskt, suckade väninnan som precis läst notiser om självmordsbombare, aids, svält, misär och krig.

Det var nästan de enda nyheter om världen som fanns att få. Inga medier, förutom den här tidningen, verkade intresserade av att skicka reportrar för att berätta vad som hände utomlands.

Glädjande nog har läget förändrats totalt bara de senaste veckorna.

Terese Cristiansson skrev en strålande artikelserie i Expressen om kvinnornas situation i Bagdad, Berthil Åkerlund skildrade i SvD ett svenskt hjälpprojekt i Darfur, Anna Koblanck rapporterade från Kenya till DN, Rolf Porseryd på TV 4 besökte Burma. Sist men inte minst drämde Lena Pettersson på SVT till med ett helt fantastiskt reportage om kvinnlig omskärelse i Egypten. Där berättade en tjej om hur hon blivit omskuren och hur hon bråkat så mycket att hennes lillasyster slapp. Det var alltså inget offer som talade utan en stark, modig ung kvinna utan skam.

Det här är viktigt för det behövs mänsklig, mångfacetterad faktabaserad rapportering för att förstå vad som händer i världen. Sådan journalistik dräper schablonbilderna om ”de där andra långt borta”, den lär oss att det oftast bara är länder och omständigheter som skiljer människor åt samt visar att läget i världen inte är så nattsvart som det ibland kan verka.

För femton år sedan ansågs till exempel kvinnor vara totalt ointressanta i nyhetsrapporteringen, de fick gråta på bild och vara offer, inte mer. Nu kräver läsarna reportage om kvinnor och deras rättigheter, de tas på allvar. Förr ansågs det vara ett lands interna angelägenhet om de dräpte delar av sin befolkning, i dag ingriper EU och FN med våld om så krävs.

Det finns hjälporganisationer som arbetar över hela världen och en stor vilja att bistå människor i nöd.

Allt behöver sättas i perspektiv. Se på Afrika som för femtio år sedan nästan helt styrdes av kolonialmakter, för 20 år sedan styrde diktatorer och militärjuntor, och i dag har de flesta länder fria val och någon form av demokrati.

Visst, det finns krig, sjukdomar, korruption, förtryck, fattigdom och misär och brist på vatten både i Afrika och i resten av världen. Jag säger absolut inte att allt är bra, betydligt mer behöver göras, men det går i alla fall åt rätt håll och det är viktigt att komma ihåg. Allt är inte elände, det finns hopp om världen, för oss alla och till och med för utrikesrapporteringen i medierna.