Varför sälja sig för ett glas vin?

KOLUMNISTER

Det är klart att jag inte betalar mina egna drinkar, då skulle jag ju aldrig ha råd att gå ut så ofta som jag gör, förklarade kvinnan med det sönderblekta håret en kväll vid bardisken på ett så kallat bättre etablissemang.

Främlingen som precis köpt henne ett glas vin var på toaletten och jag minns inte hur vi kom in på ämnet bjudsprit, bara att jag blev så förvånad över hennes svar.

Själv har jag alltid satt heder i att betala för mig själv eftersom det känns obehagligt att okända människor betalar för mitt sällskap i form av alkohol. Känslan att sälja sig själv för ett glas ett vin blir för påtaglig, precis som om jag inte hade något arbete och är stolt över att kunna betala för mig själv.

Men kvinnan vid bardisken tyckte att det var en fullständig självklarhet att männen skulle uppvakta henne med drinkar, i hopp att få henne i säng.

”Det är inte schysst”, sa jag vilket fick henne att skaka på huvudet och säga: ”Du är korkad som inte utnyttjar läget”, innan hon vände ryggen till. 

Varför är det självklart att män ska köpa kvinnor drinkar och dyra kläder? Och varför är männen dumma nog att slänga upp plånboken för att sedan föraktfullt väsa ”drinkluder” när de inte fått komma till?

Kvinnor vill ha jämställdhet men ändå anses självklart att männen ska betala notan. ”För de tjänar ju mer”, som en ung tjej uttryckte det.

Men vad har det för betydelse? Och varför anses det inte konstigt med tjejer som siktar in sig på en rik man som kan försörja dem när deras manliga motsvarighet, gigolon är så djupt föraktad?

Häromdagen skrev Malin Wollin i sin kolumn att frånskilda kvinnor är lådvinsdrickande bitterfittor som dissar alla som är lyckliga eftersom de själva misslyckas med sina liv.

Sant är att det finns kvinnor som är oerhört snabba att ta på sig på sig offerrollen och skylla sina egna misslyckanden på alla andra utan att ta ansvar för sina egna handlingar.

Men avgrundsdjup är också det manliga släktets bitterhet. De klagar över att de aldrig duger, att de alltid är stigmatiserade eftersom de inte är politiskt korrekta kvinnor utan bara hårt arbetande män som enbart betalar men aldrig får någon cred.

Eller som polaren uttryckte det: ” Plånbok och genbank, det är vad man duger till, resten bryr sig ingen om.” Så visst, det finns bitterfittor men underskatta inte mängden av surballar. Och bara en sak är säker: Schyssthet och rättvisa gör alla gladare, oavsett kön.