Nu är alla hjärtans dag-helvetet över

KOLUMNISTER

Jag kan förstå de som anser att alla hjärtans dag har specialdesignats för att knäcka de singlar som fortfarande orkar drömma om den stora kärleken.

De jolmiga hälsningarna, rosorna och de hjärtformade chokladbitarna är gjorda för att köra ner ensamheten i halsen på er så att ni mår ännu sämre. Förälskade par dansar fram i kärleksrus men du tvingas stå där på festen som en överbliven gammal socka och svara på idiotfrågor om varför du inte lyckats hitta någon. Precis som du inte letat i åratal och tvingat dig igenom en ocean av usla dejter som enbart ledde till djup besvikelse.

Smart var den tjej som tröttnade på frågorna och numera hävdar att hon är sambo med Mållgan, andra håller fortfarande upp en tapper fasad. ”Jag trivs så bra med att vara ensam”, ”Jag har inte tid med en ­relation”.

Bitterhet är oattraktivt, det gäller ju att marknadsföra sig själv, vara preppy­happy och villigt vidga kontaktytorna. Även om det i praktiken bara leder till en blinddate med en råtråkig kille som riggats av en kamrat som måste ha drabbats av en tillfällig psykos när hon trodde att han var den rätta för dig.

För att inte tala om alla de gånger du gick ut med kvinnor som malde på i timmar om sitt liv utan att ställa en enda fråga till dig. När du insåg att deras enda intresse var att du skulle betala notan började du dricka kopiöst i ren desperation, vilket sällan blev lyckat.

Två miljoner människor bor i ensamhushåll i Sverige och singellivet påstås vara kul och trendigt och så är det kanske för en del. Skrapar man lite på ytan hos andra dyker dock Janis­ Joplins upp sjungande­ ”Freedom’s just another word for nothing left to loose”.

Ensamheten hålls stången med uteliv, vänner, och de omfamningar som de bittraste kallar onani med levande vävnad. Efter ett tag ger man upp och stänger av för det finns trots allt en gräns för hur många gånger man orkar börja hoppas för att sedan bli besviken.

Jag vet precis hur det är. Därför är det så sorgligt med alla dessa bra och längtande människor som inte förmår­ att se varandra, trots att de trängs i samma bar.

Så heder till Sara och alla­ andra tappra singlar som fortfarande orkar leta, nu är åtminstone alla hjärtans dag-helvetet över.

Och en dag händer det.

Jag lovar.