Vi måste sluta se ner på överviktiga

KOLUMNISTER

Veckans bästa nyhet är att ingen bantningsmetod är bättre än någon annan. Äntligen får vi slippa dessa bantningsprofeter som med kalorimystik och magiska näringsupptagningsformler propagerar för metoder som gör alla smala, bara man köper boken för 199 spänn.

Men nu kan Atkinsbantarna lägga ned baconet och GI-förespråkarna tiga när någon äter mackor, det finns nämligen ingen segrare.

En amerikansk undersökning gjordes på 800 överviktiga som fick välja mellan fyra dieter. Efter två år hade deltagarna i snitt gått ned fyra kilo, oavsett vilken metod de följde.

Det viktiga var inte dieten utan att bantarna åt färre kalorier och rörde på sig. Slabang! Där sattes en fet spik i kistan på alla lönsamma bantningsimperium.

Å andra sidan, att gå ned fyra kilo på två år är inte mycket. Varför gick de inte ner mer?

Är det så enkelt som professor Rössner hävdar att tjocka människor inte vill förändra sin livsstil? Eller beror det klena resultatet på något annat?

Antalet överviktiga har exploderat de senaste tjugo åren och i dag är 2,5 miljoner svenskar överviktiga.

Orsaken skylls på allt från Coca-cola till datorspelande. En studie föreslår att processad mat gör att tarmen tar upp 25 procent fler kalorier. Charlotte Erlanson-Albertsson, professor i medicinsk och fysiologisk kemi, hävdar att socker och fett är som en drog för hjärnan och att vissa blir beroende av mat, precis som alkoholister går igång på sprit. Det finns med andra ord alternativa förklaringar än lathet och dålig karaktär och det är märkligt att det inte forskas mer på detta.

Ingen vill ju vara tjock. Överviktiga blir ignorerade, utstirrade, anses vara lite dumma och vara karaktärslösa.

Följaktligen blir de också deprimerade plus att de drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar. En ny studie visar att för unga är övervikt lika farligt som rökning.

Övervikt generar med andra ord en massa lidande och kostnader för samhället. Med tanke på att var tredje svensk väger för mycket borde därför forskarna gå till botten med grundorsakerna till fetma i stället för att bara prata om kost och motion.

Till dess borde vi andra sluta se ned på dem som väger för mycket. Ingen blir smalare av att bli betraktad som en paria, uppmuntran fungerar alltid bättre än fördömanden.

Och det här med dieter funkar ju uppenbarligen ändå inte.