Det gnälls för mycket i vaccinationsköerna

KOLUMNISTER

Kommunalråd Lennart Bondeson (KD) blev förbannad på Örebroarna eftersom de klagade på de långa vaccinationsköerna. Han skrev på sin blogg: Allt detta är ju något utöver det vanliga, som innebär mycket svåra planeringsförutsättningar. Då klagar folk över köer, dimma och dålig sikt på E20 till mässan, att vaccinet tar slut osv. Det är ynkligt och svagt.

Nu har Bondesson fått be örebroarna om ursäkt, ändå har karln faktiskt rätt i att det gnälls alldeles för mycket. Visst, sant är vaccineringen har utförts på ett uselt sätt på många ställen i landet. Bara Skåne verkar ha förmågan att organisera fram ett förståndigt system där inte horder med fotbollslag, kändisar och politiker kan tränga sig före de allra svagaste.

I resten av landet har tydligen begreppet barn och sjuka först tappat all bäring, vilket säger en hel del om den mänskliga naturen och samhällets förmåga att hantera krissituationer.

Vårdpersonalen blir utskälld, får saker kastade på sig och en man hotade till med att hämta bössan om han inte fick sin spruta.

Rädsla föder aggressivitet och inget är så smärtsamt som insikten om sin egen dödlighet. Men ibland får man faktiskt bita ihop och ta sig samman. Det faktum att alla faktiskt KAN få vaccin är faktiskt inte en självklarhet i en värld där en miljard människor svälter och miljoner dör i lättbotade sjukdomar som diarréer.

Och vad har hänt med begrepp som att agera konstruktivt, försöka hjälp­a till, samt sätta en ära i att stoiskt uthärda prövningar, gärna med humor? Varför är det alltid någon annan som ska ordna upp situationen, har inte alla medborgare ett ansvar?

I Storbritannien har begreppet influensa­kompis introducerats, någon som handlar mat och ser till att allt är bra när man blir sjuk. Smart, även om det är sorgligt att människor är så ensamma att de inte redan har någon som bryr sig. Men riktiga kriser brukar föra människor samman samt sätta perspektiv på tillvaron.

Själv undrar jag vad som kommer att hända om Sverige skulle drabbas av en riktig katastrof, pandemi eller ett krig?Hur kommer människor som växt upp i trygghet agera om allt går åt helvete, lik ligger på gatorna och inga sprutor eller krisgrupper finns att tillgå?

Det är något att fundera över i stället för att gnälla över att kön är lång.