Att ha en offentlig åsikt är suspekt

KOLUMNISTER

I går höll en av kandidaterna till parlamentet i Afghanistan valtal inför en grupp fattiga kvinnor.

– Välj mig, en man kommer inte arbeta för er, de bryr sig bara om andra män. Om ni får gåvor av en politiker för att ni ska rösta på dem så ta emot dem, men rösta som ni själva vill, förklarade den kvinnliga kandidaten.

– Jag vet inte, förra gången röstade vi när det var parla­mentsval, men inget blev bättre så i år struntar vi i det, svarade en äldre dam i burqa.

Säga vad man vill om Afghanistan, och landets alla fel och brister, men här finns i alla fall en öppenhjärtlighet om livets realiteter.

Är det någon som kan föreställa sig en svensk som ställer sig upp på ett valmöte och inför alla förklarar att eftersom ni inte uträttat ett dugg för mig struntar jag i att rösta?

Nej, det är tämligen otänkbart, trots att många känner exakt så.

I Sverige är det suspekt att offentligt uttrycka och stå för sina åsikter, särskilt om de är det allra minsta kontroversiella. Man vågar inte ens svara på denna tidnings Vi5 där frågor ställs till vanliga människor. Gud förbjude att någon granne skulle se ens åsikt framföras offentligt.

Däremot går det bra att tala fritt bland familj och vänner och anonymt på internet, såklart. Där kan man släppa den genomsvenska ängsligheten och hata chefer, media, politiker och invandrare. Det sistnämnda är värst eftersom minsta ifrågasättande av invandring automatiskt jämställs med SD och rasism, något som Folkpartiet fått känna av den senaste veckan.

”Är detta idealet: Tystnadens rike? En inre ödemark. Ett småborgerligt helvete”, undrar den danska författaren Mikael Jalving i ett inlägg på Newsmill. Enligt honom är Sverige både rasistiskt och fördomsfullt men eftersom fördomarna inte får uttalas så kan de inte heller diskuteras, utmanas och ifrågasättas. Han har en poäng.

Kanske lever världens mest bortskämda folk i en jolmig åsiktsdiktatur där alla låtsas tycka lika trots att alla vet att så inte är fallet.

Men ett tolerant samhälle innebär att man accepterar alla människors rätt till sin åsikt, även om man personligen anser att de är idiotiska. Så hur svårt kan det vara att emellanåt bjuda på lite uppfriskande uppriktighet? Det är ju knappast så att någon riskerar bli dödad eller mordhotad, som vissa kvinnliga politiker i Afghanistan.