Kolumn

Johanne Hildebrandt

Framgång eller kaos – vårt stöd kan avgöra

Läs Johanne Hildebrandts krönika

KOLUMNISTER

Det är klart att omvärlden ska stödja Egyptens kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. När muren föll hördes inga reservationer om att det skulle bli ­kaos och förödelse i de forna ­sovjetstaterna utan då jublades det och stöttades på alla tänkbara sätt. Varför ska inte människorna i Mellanöstern behandlas på samma sätt?

Reinfeldt borde omedelbart sluta vara så diplomatiskt mesig och i stället kräva Mubaraks avgång, alla vet ju att han redan är körd. Fast problemet är ju att det inte finns något alternativ.

Oppositionen är splittrad, även om de har flera bra

förgrundsgestalter. Att islamisterna, Muslimska ­brödraskapet, kan ta över är självklart en risk men det är inte alls säkert att det kommer att ske. Egypterna är välutbildade människor som vill ha demokrati, inte islamism och sharialagar.

Men maktvaakum är lika med maktkamper. Redan nu finns det huliganer som misshandlar folk på gatorna och plundrar. Att en diktator skickar ut folk för att ställa till med kaos och sedan använder våldet som argument för att han minsann kan skapa ordning är ju en gammal klassiker.

Armén är den kraft som skulle kunna hålla ordning, och de har sagt att de inte ska vända sig mot folket. Men soldater är soldater och de är inte tränade i att hantera stora folkmassor. Om det blir kaos går de från noll till hundra, och det finns en risk för övervåld och blodbad om de öppnar eld.

Riskerna är med andra ord många och ingen vet vad som kommer att ske. I bästa fall blir Egypten en framgångssaga som sprider

demokrati över hela Mellanöstern. Redan nu försöker makthavare blidka sina medborgare med alla möjliga löften om reformer vilket är strålande, om de nu ­verkligen genomförs.

I sämsta fall kommer fattiga stater slungas in i ett kaos.

I Jemens huvudstad Sana har demonstranterna fått president Saleh att lova att han ska avgå 2013, efter drygt 30 år vid makten. Få tror honom. Men vad händer om han störtas i ett land där ”oppositionen” består av al Qaida-extremister och terrorister?

Alla vill ha demokrati, men vägen dit kan bli blodig och kaotisk. Mycket kan gå fel och det finns verkligen ingen anledning att vara naiv som dumvänstern.

Det vi tar för självklart i Sverige är oerhört dyrbart i Mellanöstern, och just därför måste vi stötta de som kämpar för sina självklara mänskliga rättigheter.