Kolumn

Johanne Hildebrandt

Lämna sandlådan S – slåss för nåt vettigt

Läs Johanne Hildebrandts kolumn

KOLUMNISTER

Det är fascinerande att beskåda den pågående maktkampen inom socialdemokratin. Mona Sahlin hann inte mer än att tillkännage sin avgång förrän konkurrenter började slåss som utsvultna hundar om derykande ruinerna av det som en gång varit ett stort parti.

Inga trick är för låga, inga grepp för smutsiga. De som inte stöttade Sahlin när hon var partiledare tävlar nu i att i att strö jolmiga sockersöta hyllningar över henne. Uppenbarligen är inget så bra för populariteten som att avgå eller dö.

För en utomstående betraktare ter det dock sig märkligt att någon skulle vilja vara Socialdemokraternas partiledare. Jobbet verkar vara en ständig golgatavandring mellan uppblåsta småpåvar och falska vänner som väntar på att hugga kniven i ens rygg.

Särskilt imponerande var hyckleriet när de sossar som mer eller mindre tvingade Sahlin att inkludera Vänsterpartiet i det rödgröna samarbetet för två år sedan nu går ut och klagar offentligt över att det gjordes.

Uppenbarligen är bristen på självrannsakan enorm, likaså en insikt om det egna ansvaret.

Men egentligen är sossarnas förfall sorgligt, och i slutändan farligt. En gång hade de vettiga idéer som berörde många människor, det fanns en vision och en geist. Nu vilar de på minnet av fornstora dagar och verkar helt tappat kontakten med delar av samhället.

Ett gäng förstockade betonghäckar som ägnar sig åt interna maktkamper lär inte locka några väljare.

Istället borde det vara dags att plocka fram kärnbudskapet bortom de urvattnade klyschorna.

Men en förnyelse innebär att många måste släppa greppet om makt och prestige, och det gör sällan folk glatt och villigt.

Ändå håller jag tummarna för att sossarna kommer lyckas resa sig ur ruinerna för utan dem kommer alliansen att bli fullständigt olidlig, och det är riktigt dåligt för Sverige.

Makt korrumperar, det blev uppenbart när sossarna hade regeringsmakten alltför länge. Det behövs en vass opposition som hugger efter minsta lilla felsteg.

Därför måste socialdemokratin lämna sandlådan, snabba på med sin katharsis hur smärtsam den än är, och växa upp.

Det är bråttom, landet har inte tid med ert interna tjafs.

Ta er samman, klättra upp på barrikaderna och börja slåss för något vettigt i stället.