Kolumn

Johanne Hildebrandt

Ideologin som inte leder någonstans

KOLUMNISTER

Drygt 700 högerextrema deltog i gårdagens fackeltåg i Salem. Tysta vandrade de i snön för att minnas den 17-åring som mördades på platsen år 2000.

Flertalet av demonstranterna var svartklädda, flera skinheads med sina bomberjackor, hängande hängslen och stentvättade jeans huttrade i kylan. Men där gick också föräldrar med sina barnvagnar, en dam i kamelhårsulster samt en pensionär med en frusen Jack Russel.

Även om dumvänstern försökte störa pendeltågstrafiken genom att lägga sig på spåren, så trängdes de inte som förr runt Rönninge station.

Tydligen görs attentaten i stället före och efter demonstrationen. Som förra helgen då en molotovcocktail slängdes in på en julfest för högerextrema, som fick stryk med påkar när de sprang ut ur lokalen.

Detta ständiga hat och våld mellan extremgrupperna uppfyllda av sin egen rättfärdighet verkar aldrig ta slut utan bara fortsätter, på skattebetalarnas bekostnad.

Vad tjänar det till? Varför väljer de högerextrema att ägna sig åt en ideologi som fördöms så starkt av samhället att de blir utstötta per automatik? Deras framtidsutsikter blir förstörda, de blir uthängda i tidningarna, utkastade från fackförbund och utbildningar och socialt brännmärkta. De dömer sig själva till ett liv i marginalen, fyllt med underbetalda skitjobb och oceaner av bitterhet.

Är det verkligen värt det?

När Jackie Arklöv sattes i fängelse för krigsbrott i Bosnien, förklarade han engagerat för mig att nazism var en ideologi för de starka.

Nu, arton år senare, vill han ha ett tidsbestämt straff för morden i Malexander då han avrättade två polismän med deras tjänstevapen. Arklöv påstår sig ha tagit avstånd från nazismen och ångrar sina brott. Han har tagit två magisterexamina i historia och sociologi och vill doktorera i dessa ämnen, samt hjälpa dem som lever ett destruktivt liv.

Men är han verkligen förändrad? Förtjänar han förlåtelse? Han som förr var fylld av självförakt, ville synas i medierna och sa det som man ville höra säger sig nu vara reformerad, men ska man verkligen tro på det?

Oavsett vad som är sant kvarstår faktum: Han har förstört sitt eget och många andras liv. Och när man ser på deltagarna i fackeltåget kan jag bara hoppas att de inte gör detsamma, att de begriper att det finns betydligt bättre val i livet än att klamra sig fast vid en meningslös ideologi som absolut inte leder någonstans.