Ritzén – du har gjort något för de fattiga

Vad är det som är så tabu med fattigdom? När jag var inbäddad med en amerikansk enhet i Irak skrev jag en blogg vilket sedan ledde till nominering till Stora journalistpriset.

När jag slutade röka och levde sunt skrev jag en blogg som fick massor av positiva reaktioner. Men när Aftonbladets Jessica Ritzén nu lever på socialbidrag i en månad och skriver om detta i läsarsuccén Fattigdomsbloggen tar det av någon oförklarlig anledning hus i helvete bland kollegorna.

Croneman på DN är upprörd över att en medelklassjournalist leker socialbidragstagare och kallar det ett journalistiskt stolpskott. Expressens Karin Olsson tycker det är patetiskt att leka fattig och att Ritzén i stället borde granska rapporter om varför det finns socialbidragstagare.

Att skriva om fattiga människor och lyfta fram deras berättelser är tydligen upprörande. Jag som trodde att alla aspekter av den politik som förs, särskilt de mänskliga, borde granskas.

En läsare föreslog att kritiken berodde på att Ritzén minskat i värde eftersom hon levde som fattig, att hon därmed blir mindre värd som journalist och kan trampas på.

Det är nog exakt det som det handlar om. Det blir för obehagligt när en förödmjukande verklighet kryper nära. Då är det enklare att skjuta budbäraren och stoppa huvudet i sanden.

Människor klagar ofta över att journalister är en privilegierad klass som ägnar sig åt att bekräfta sig själva och undervisa folket i politisk korrekthet i stället för att berätta om eller intressera sig för den verklighet som vanligt folk befinner sig i.

Fattigdomsbloggen tar ett steg bort från detta, Ritzén kommunicerar ödmjukt med läsarna, en sorts 10-talets journalistik som lyfter fram en dold verklighet som behöver diskuteras och allt granskas av bloggare, som ofta har större kunskaper i ämnet än journalisten.

Nu är det nog med journalister som med bloggare, det finns alla sorter men maktförskjutningen är ändå ett faktum. Några kommer alltid tro att allt är som förr och att verkligheten ser ut som de bestämt i sina huvuden. Likt en flock printosaurius rex står de kvar i sitt träsk av tolkningsföreträde och brölar upprört över att klimatet blivit så hett att allt håller på att torka ut omkring dem.

Jag säger bara en sak: Fattigdomsbloggen har gjort att elförbrukningsgränsen för socialbidragstagarna i Stockholm höjs till samma nivå som i övriga landet. Det betyder att människor inte längre behöver välja mellan att se på tv eller äta varm mat. Vad har ni åstadkommit i veckan?