Oskar kommer inte hem – på flera år

KOLUMNISTER

Oskar från Bjästa kommer inte hem i dag. Troligen inte på flera år. Han får en chans, som inte många får.

Staten har betalat för Oskars fyra månaders vistelse i sluten ungdomsvård, vilket är en vanlig påföljd för en tonårig våldtäktsman.

Därefter åker de flesta hem, efter avtjänat straff.

Hem till brottsplatsen. Hem till skvallret , förnekelsen och rädslan för utstötning.

Men Oskar omhändertas enligt LVU, för fortsatt vård. Om det beror på den massiva publiciteten kan vi inte veta.

Men det är en satsning. En stor utgift. För en mindre kommun som Örnsköldsvik är det inte självklart att lägga en miljon om året på en femtonåring som tvingat en skolkamrat till sex på en toalett.

Hans behandling måste få ta tid. Per Blomqvist, psykolog och chef på Bärby ungdomshem berättar att förnekelse av brottet är det vanligaste och kan vara långvarig. Ett halvår eller mer.

Kanske är brottet en familjehemlighet. Det förekommer att familjen låtsas att sonen är bortrest, eller vistas tillfälligt på internatskola.

Killarna har svårt att se sig som våldtäktsmän. Schablonbilden av en läskig snuskgubbe sitter i vägen.

Men de förlikar sig.

De kan då börja arbeta med sin impulskontroll, dålig självkänsla och andra svårigheter.

Det brukar ta åtminstone ett och ett halvt år, för en kille som är motiverad och inte har alltför stora problem.

Resultaten är mycket goda. På Bärby har ett 40-tal unga sexualbrottslingar behandlats sedan 1999. Tre har återfallit.

Början till Oskars fortsatta liv börjar nu. Kvar finns en rad viktiga frågor. Som denna; Varför trodde så många att han dömdes oskyldig?

Varje dag anmäls 13 våldtäkter. De flesta leder aldrig ens till åtal.