I skolan är SD större

Faderligt talade Fredrik Reinfeldt på eftermiddagen i Rosenbad till svenska folket om att ”försöka förstå” varför 5,7 procent röstade på SD. Några kilometer därifrån satt jag med fyra tonåringar i S:t Eriks gymnasium där 14 procent röstade på Sverigedemokraterna. Ett för riket normalt resultat i skolvalet.

Sverigedemokraterna kan ha en framtid. Det är bara att inse. I ungdomarnas Sverige är SD fjärde största parti med 12,9 procent.

Ingen enkel förklaring finns, som dåliga skånska traditioner, förorternas fattigdom, avundsjukan längst bort från de inbillade köttgrytorna runt Mynttorget. Eller dumhet.

I Stockholmsförorten Bromma, där den välmenande övre medelklassen bor, röstade vart tionde av deras barn på SD.

I superseriösa pluggskolan Norra real i Stockholm var SD på håret att slinka in, med 3,7 procent.

Att säga att ungdomar röstar av okunskap fungerar inte heller riktigt. Det kan lika gärna vara tvärtom. I många skolor finns stenhårt fokus på valet, eleverna detaljstuderar valmanifest. Kanske är 17-åringar aldrig någonsin mer i livet så väl förberedda som när de röstar i skol-valet.

– Jag hade gissat på ännu fler röster på Sverigedemokraterna, säger Nelly Lång, 17, på S:t Eriksgymnasiet i Stockholm.

– Ja, vi hörde ju snacket. Ändå blev jag lite chockad faktiskt, säger Malin Valuskova, 18.

Skolan är stor, 1 500 elever och har såväl yrkesprogram som estetisk linje, där de själva går. Den politiska aktiviteten är låg. I själva verket består det

demokratiska maskineriet av henne själv och vännerna Amanda Roos, Nelly Lång och Emilie Perdomo, som själva röstade på Folkpartiet respektive Miljöpartiet.

De räknade röster en hel skoldag. I vallokalen såg de horder som flinade åt att de skulle rösta på SD.

Se där, en annan teori till SD:s framgång. Ungdomarna tokröstade för att göra sig roliga! För att imponera på kompisarna. (Men vem tror att alla vuxna röstar mer moget än så?)

– Vi ungdomar känner väl att rut-avdrag och förmögenhetsskatt inte är frågor som griper tag i våra liv, säger Malin.

Sedan talar de länge om hur fel det var att inte ta debatten. Sverigedemokraterna skulle inte ha censurerats, de skulle ha tagits på allvar.

– Sverigedemokraterna skulle ha fått seriösa tuffa frågor. Nu blev de som ett... spöke.

– Och så skulle politikerna ha pratat om klyftorna.

– Och de dubbelriktade fördomarna.

Invandrare har också fördomar!

Under dagen hör jag fler teorier i medierna. Klassamhällets upplösning. Mediernas schablonisering. Partiernas utslätning, Mona Sahlins handväska och Fredrik Reinfeldts gravallvar.

Bara inte detta: Att hatet mot invandrare är större än vad vi någonsin kunnat föreställa oss.