Regeringen fick kritik – av kyrkan

Ärkebiskop Anders Wejryd, till höger, träffade i går socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M). Med orden ”det är bråttom” inledde han protesten Sveriges Kristna Råd riktar mot regeringens sjukförsäkringsreform.
Foto: Foto: LOTTE FERNVALL
Ärkebiskop Anders Wejryd, till höger, träffade i går socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M). Med orden ”det är bråttom” inledde han protesten Sveriges Kristna Råd riktar mot regeringens sjukförsäkringsreform.
KOLUMNISTER

Ingen skulle kalla socialförsäkringsminister Ulf Kristersson oetisk eller en dålig kristen, det är inte så det fungerar. Sådana tankar svävar i så fall osagda i luften.

Det är bråttom, sa ärkebiskop Anders Wejryd däremot i går till ministern.

Nu tar vanliga svenska kyrkor upp kollekt för matpaket. Våra fattiga ber inte bara om julklappar, de tigger om att få en räkning betald.

Ärkebiskopen är en kortväxt okonstlad man som trots att han har stubb lyckas titta under lugg. Ministern såg ner och skrev lite på ett papper.

Deras möte ägde rum i riksdagens andaktsrum, som ett beseglande av den officiella protesten Sveriges Kristna Råd riktar mot sjukförsäkringsreformen.

För sju år sedan stod kyrkan upp för flyktingarna och mot asylpolitiken, och nu är det dags igen. Fattigdomsrapporterna har strömmat in från diakoner över hela Sverige. Människor blir sjukare av oro. Biskoparna har skrivit ett långt brev och med tre ord kursiverade: ”vår bestämda uppfattning är att vissa förändringar måste genomföras snabbt.”

Man kan för all del säga att ärkebiskopen hade en enkel uppgift. Ingen kan säga emot den som påpekar att vi ska vara snälla mot fattiga. Han påminde som väntat ministern om den kristna etiken, ”en inlevelse för andra”. Ingen är emot empati.

Men betyder det att Ulf Kristersson skulle vara oetisk? Ond?

Med ofattbart gott humör tog han sig an att svara kyrkans män, om det hårt reglerade regelverket, om rättssäkerhet, och att en översyn är ”i slutfasen”. Han lät förstå att nio miljoner svenskar bryr sig om hur regeringen sköter sig och att det ju är i sin ordning. I och för sig.

För vad ska han säga?

Men jag undrar hur det är att vara Ulf Kristersson. Hur det är att dra lasset i en regering som lovade att svenska folket skulle bli friskare och jobba mer.

Men de sjuka är fortfarande sjuka.

De fick rehabilitering för en halv miljard, utan att bli ett dugg arbetsföra. Några blev av någon anledning sjukare. Några blev lite gladare. Men är lika sjuka.

Ulf Kristersson sa ingenting om matpaketen.

Han sa till ärkebiskopen det som krävs av honom: Jag sätter stort värde på dialogen.