Lagercrantz uttalande är något oerhört

Författaren David Lagercrantz.
Författaren David Lagercrantz.
KOLUMNISTER

 "Jag gör så gott jag kan", sa David Lagercrantz i går i SVT;s Aktuelltstudio. I den stunden sker något oerhört.

När någonsin uttalas något sådant?

Konfrontationen var den förväntade. Boken han skrivit, en fjärde fristående uppföljare av Stieg Larssons Milleniumserie, släpps över hela världen. Har kallats "gravplundring". Förlaget Norstedts tjänar multum, liksom Lagercrantz själv. PR-apparaten styrdes stenhårt, så att inget av de 42 förlagen skulle bli sura.

Lagercrantz stod med handflatorna utsträckta framför sig, blottade sig för attacken.

"Ja det är en cirkus... jag vet inte vad jag ska säga."

Du tar inte ansvar för det så att säga? frågade Nike Nylander stramt.

"Jaa, det borde jag kanske..."

Lagercrantz tittade med olycklig min över ena axeln.

"Jag, jag...  jag gör mitt bästa. Jag är en person som försöker hantera en situation som är helt obegriplig för mig."

Var det ett genombrott jag såg?

Mot alla odds byggde Leif GW Persson en landsfaderlig plattform, med sitt aparta kroppspråk, upp och ner med glasögonen, upp och ner med blicken. En maskerad blyghet blev gripande.

Och nu David Lagercrantz,

Han tycktes inte få plats i tv-rutan, vaggade av och an, och i sidled, fingertoppars sprattlande i bildens nederkant, strålande leenden, knutna nävar daskande mot varandra.

"Jag har brunnit!"

"Jag vill göra gott!"

Och så ett långt pekfinger i en klippande rörelse: 

"Men jag veeet att det här gör hans författarskap gott, nu kommer en ny generation som upptäcker hans engagemang, hans fantastiska kamp..."

Inte är det synd om David Lagercrantz. Han är rik. Han är framgångsrik. Han kan ha skrivit en bra bok, eller en dålig. Inte vet jag. De första omdömena (New York Times och svenska UNT) går ut på att den är hyfsad. 

Men detta har han gett mig.

Jag såg en hårt angripen människa som helt uppenbart inte läst på om konsten att försvara sitt varumärke och att minimera skada. Som inte svarade med självömkan, motattack, polemik. Som var oförställd.

Bara detta enkla:

"Jag gör så gott jag kan".

Uppriktighet. Tänk att det ska kännas unikt.