Varför skulle detta barn må bra av pappa-kontakt?

Äntligen synas dogmen om barns "rätt" till en våldsam pappa

KOLUMNISTER

Ingenting tyder på att barn mår bra av att umgås med sin pappa som har slagit mamma.

Äntligen har någon tagit reda på det.

I förrgår hade jag ett av dessa samtal igen, en trebarnsmamma som lever gömd från en våldsbrottsdömd man är utsatt för kampanj från behandlingshemmet där han vistas, om att "barnen behöver träffa sin pappa".

Barnen vill inte, svarar hon.

Då anklagas hon för att hitta på, att inte värna om barnens behov av båda sina föräldrar, och så vidare.

Hennes son är åtta år, och angrep sin pappa med en dammsugarslang då mamma slogs blodig.

Ingen kan förklara varför han skulle må bra av pappa-kontakten, men dogmen är i högsta grad levande.

Därför är jag snudd på överlycklig över att snubbla över en i mina ögon sensationell men helt ouppmärksammad doktorsavhandling från i våras av socionomen Anna L Jonhed.

För första gången mig veterligt skärskådas uppfattningen att barn ska ha kontakt med sin våldsutövande pappa, med eller mot sin vilja. För att det är positivt för barnet.

Så har beslut fattats, år efter år, i enlighet med idealet om det jämställda föräldraskapet - men utan någon riktig kunskap.

Det Anna L Jonhed gjort är att syna påståendet, finna att ingen positiv effekt syns hos barnen - och att myndigheter tar lätt på riskerna.

I hennes studie av 175 barn mellan 3 och 13 år med separerade föräldrar hade 75 procent kontakt med pappan som varit våldsam mot mamma.

Även barn som själva misstänktes ha utsatts för våldet hade kontakt med papporna, utan övervakning.

Sålunda; riskerna för barnen tycks väga lätt i vågskålen, jämfört med det som kallas "barnets rätt till en god och nära kontakt med båda sina föräldrar".

Barnen beskriver ofta sina pappor som oansvariga, ointresserade: "Han vill att vi typ diskar, medan han sitter och tittar på TV och så där.”

Jag önskar intensivt att Anna L Jonheds avhandling blir läst, spridd. Att nya komplicerande tankar tränger in.

Kring barnen finns en annan dogm, den att "barn vet inte vad de vill". Sant är att de flesta barn inte vet något om familjevåld, men just de här barnen har faktiskt erfarenhet, och är experter på sin egen pappa.

Varför inte fråga?

Den åttaårige pojken som inte vill träffa sin pappa fick hjälp att bearbeta sina upplevelser. i hemmets vrå Kommer hans pojkvilja att respekteras?

Säker kan jag inte vara. Men argumenten finns, är belagda i forskning och Anna L Jonheds avhandling är enkel att finna på nätet.