Tåget har gått - för första klass

KOLUMNISTER

I helgen var jag och min kille och spelade skivor i Norrköping.

Vi hade en fantastisk kväll, men var desto tröttare när vi vaknade morgonen därpå.

”Hur kan jag vara så törstig i dag, jag som drack så mycket i går?”, klagade Stoffe.

När vi kom till tågstationen upptäckte vi att arrangören slagit på stort (eller varit sent ute) och bokat in oss i första klass.

Precis vad vi behövde: breda säten, gratis fika och internet, hörlurar och frukt. (Till och med mat ingick, men det fanns inget vegetariskt. Surprise.)

Trots dessa härliga förutsättningar har jag oftast en väldigt dubbel känsla inför att åka i lyxversionen av tågvagnar.

De besitts oftast till minst 80 procent av kostymklädda laptop-män som snackar andelar och prospekt i sina flashiga jobbmobiler.

Jag får alltid samma känsla av att inte platsa.

Flera gånger har jag känt granskande blickar och skeptiska miner.

Och i söndags fick jag det bekräftat.

Precis när vi kommit på tåget och som bäst håller på att baxa upp våra väskor på hyllan hör jag en röst:

”Lilla vän, nu har du nog kommit fel, detta är första klass”.

Gubbjävel. Inte förrän konduktören kollat våra biljetter fick han sin ro.

Han kunde bara inte tro det.

En långhårig kille och en tjej med påskrisfrilla.

Sen hände det igen.

Jag hade noterat att alla bredvid oss satt och läste gratis kvällstidningar, men tyvärr hade vi inte själva lyckats lägga vantarna på några.

Så på väg från toan spanade jag in ett äldre par med två färdiglästa tidningar på sitt bord.

Där låg för övrigt även lite annat krafs, en tomburk, några servetter.

Försiktigt frågar jag: ”Är ni klara med den, kan jag ta den?”

Och fattar ni vad som händer sen?

Gubben ger mig tomburken.

Mannen i märkespullover tror alltså att jag går omkring och samlar burkar.

För vad skulle jag annars ha i första klass att göra?

”Första klass”, vilket uttryck, så föråldrat.

Bara ordet ”första”, som om dom som vistas där är nummer ett, före alla andra.

Och sen: ordet ”klass”.

Klass som i klass-samhälle, som om det är till för förstaklassens medborgare.

Dom som har råd.

Som att man plötsligt är lite förmer, har lite högre status för att man lagt nån hundring extra på sin resa.

Hela begreppet och konceptet känns så galet förlegat.

Så kära tågbolag: varför inte byta ut ”första klass” till något annat? ”

Komfort”, ”bekväm” eller ”extra”.

Vad som helst.

Nej, nu ska jag ta en förstaklass-dusch med tvål, schampo och balsam, bara för vissa speciella.

FAKTA

För att jag hittade tre stycken hundralappar på gatan. Bara så där.

Vet ni varför bladlössen är så små? De har stannat i växten...