I USA häller de inte ut pengarna i vasken

Kitty Jutbring

KOLUMNISTER

Kära läsare. Kitty här. Jag har den senaste veckan börjat känna mig lite sugen på att dö. Det låter drastiskt att ta till självmordstankar, men uppgivenheten gnager mig inte längre bara i magen utan även i hjärtat. Jag har nämligen läst tidningen.

Det började med att Maria Montazami hyllades stort. Hon älskar att vara känd och tydligen älskar många henne. En trevlig, spontan och komisk amerikansk hemmafru från Sverige med en rik man. Men vad har hon att säga? ”Köp tofsar, shoppa och gör botox”. Jag blir inte inspirerad.

Ett par dagar gick och jag läste vidare. En granskning i Aftonbladets söndagsupplaga från 18 juni gjorde definitivt min dödslängtan starkare. På fyra sidor avhandlades

Båstads så kallade ”Stockholmsvecka”.

Överklasskillar, brats, som nu hellre vill kalla sig ”livsnjutare”, invaderar varje år Båstad under Swedish Open, som då tillfälligt blir ett alternativt Stureplan.

Jag tog fram spyhinken, placerade den mellan knäna och började läsa. Så, vad innebär det då att ”njuta av livet”? En 22-åring lägger 100 000 kronor för ett bord på ett speciellt uteställe för en kväll. Tre liter champagne för 156 000 kronor.

En annan tar sms-lån för att desperat försöka hänga med.

Stereotypa könsroller. Tjejer ska vara fulla, lättklädda, och se ut som Madde B. Killarna ska vara rika, bjuda och bära rätt märken. (Det enda positiva är väl att även dom feta och fula får ligga lite, men på vilka grunder?)

Och så det värsta: Det är här jag kräks och vill kasta in handduken igen. Jag har hört om det förr, men jag ville inte tro det, så får jag det bekräftat: fenomenet

VASKNING! (Djävulen ringde och vill ha tillbaka sin ondaste idé.)

Så här går det till: stekarna vill ha en flaska champagne. Då beställer dom två. (Glöm nu inte att dom kostar tiotusentals kronor.) Eftersom att det blivit förbjudet att spruta ner väggar, tak och varann, har bratsen löst det genom att haka på en ny trend som sprider sig bland över-klasslynglar världen över: du ber helt enkelt bartendern hälla ut den ena.

Du läste rätt. Hälla ut. I vasken.

Jag har varit i Indien, i Tanzania och i Kina. Pengar är inte bara pengar, det är liv.

För första gången kan jag hylla USA. När äckligt rika vill visa för andra äckligt rika exakt hur rika dom är så ställer dom till med välgörenhetsgalor. Dom vet kanske inte vart pengarna går, dom gör det antagligen av fel anledning, men dom häller inte ut sina pengar i en vask på en stink-ande krog.

Hur njuter man av livet när man lever en lögn, är en vidrig egoist och en ansvarslös, blind medmänniska?

Att det kallas Stockholmsveckan smärtar till och med mig som infödd göteborgare.

Hur länge ska dessa bortskämda, felprioriterande små äckel få representera Stockholm i

Sverige och runt om i världen? Stockholm är bättre än så.

Kanske kan krogar, precis som vissa pantautomater, ha en välgörenhetsknapp som ett alternativ till vaskning? Bara en idé.