Jättedäng för partitoppen

Nu ska mp:s färska ledare börja försöka övertyga väljarna

KOLUMNISTER

SUNDSVALL

Fyra månader före valet byter miljöpartiet hela ledningen.

När centern försökte sig på samma konststycke 1998 gjorde de sitt sämsta val genom tiderna.

I går var det Mats & Lotta. I dag är det Maria & Peter som leder miljöpartiet. Det blev det magra resultatet av den stora språkrörsröran.

De nyvalda språkrören var givetvis glada. På praktiskt taget alla andra borde skinnet svida rejält. I tre månader har de diskuterat och propagerat för en förändring som inte blir av. I alla fall inte i år.

De fick storstryk

Partistyrelsen fick stryk. De ville att partiets signum, de två jämställda språkrören, skulle ersättas av ett språkrör och två vice. Så blev det inte.

Förtroenderådet fick stryk. I likhet med partistyrelsen ville de byta det manliga och kvinnliga språkröret med ett ensamt rör av samma snitt som de övriga partiledarna. Så blev det alltså inte.

Valberedningen fick stryk. De lyckades inte genomdriva den nya organisationen. Men inte heller de namn de vaskat fram föll kongressen på läppen. Av de fyra personer som valberedningen föreslagit blev bara en vald - Maria Wetterstrand.

Toppnamnen fick stryk. Avgångna språkrören Lotta Nilsson Hedström och Mats Hammarström, Åsa Domeij, Per Gahrton och rader av andra toppnamn i partiet har verkat för en ny ledningsorganisation. De fick jättedäng.

Kort sagt åkte partiledningen på klasstryk. Ändå påstod de sig vara nöjda. Vem kan svaret på den gåtan?

Det gick inte bra för centern

Med sin färska ledning ska miljöpartiet nu övertyga minst en kvarts miljon väljare om att de ska rösta grönt. Går det bättre med Maria & Peter än med Mats & Lotta? Ingen vet, miljöpartisterna hoppas.

Centern bytte partiledare tre månader före förra valet. Olof Johansson ersattes av Lennart Daléus. Skalömsningen förvärrade den kris partiet befann sig i och centern gjorde sitt sämsta val hittills.

Det finns inte mycket som talar för att miljöpartiet skulle vara mer framgångsrikt. Valprofessorn Sören Holmberg dömde nyligen ut deras chanser att sitta kvar i riksdagen i höst. Ledningsbytet, och de uppseendeväckande former det skedde under, har inte förbättrat ett redan dåligt utgångsläge.

Trots det finns vissa punkter för miljöpartiet att ta fasta på.

Oppositionslustan. Tillträdande Peter Eriksson talar gärna om att miljöpartiet är ett oppositionsparti. Och han har sannolikt rätt. Partiet kom till i opposition och lever på sin lust att vara olikt.

Men sedan 1998 har partiet samverkat med regeringen. Det är inte särskilt oppositionellt.

Unga väljare är nyckeln

Ungdomarna. De yngsta väljarna är nyckeln till framgång för miljöpartiet. I Ungt val fick partiet 10,2 procent. I valet 1998 var siffran bland förstagångsväljarna 9,5 procent.

Att det nya kvinnliga språkröret inte har fyllt mer än 28 är alltså en tillgång. Men för att slå igenom krävs att hon sopar golvet med 50-plus-farbröderna i valrörelsens partiledardebatter. Klarar Maria Wetterstrand det?

För 15 år sedan var miljöpartiet fortfarande udda. Det var pausgymnastik, spontan sång och klubban såg ut som en knölig gren. I dag är det ett slimmat parti som utnyttjar senast tänkbara teknik på kongresserna. Det är visserligen vilsamt. Men lite tråkigt.

Familj

Lena Mellin