Forskarnas resa är en riktig skandal

KOLUMNISTER

Dragna vid näsan av en okänd journalist från ett tv-bolag som ingen hört talas om.

Så enkelt kan Kalle Blomkvistandet på försvarets forskningsinstitut beskrivas.

Eller också kan man kalla det för vad det är. En skandal.

Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, är en ganska ny myndighet, 2,5 år. Den ska bland annat ”bedriva försvarsunderättelseverksamhet”, i dagligt tal spionera.

Kanske var det med detta uppdrag klingande i öronen som avdelningschefen Åke Sellström beslutade att skicka Jan-Åke Forsberg och Ola Claesson till Irak för att hjälpa den helt okända journalisten Maria Vera Cedrell från det lika okända tv-bolaget WTN i Stockholm.

Resultatet blev dock en skandal, varken mer eller mindre. Skälen är tre.

Politiken

1 För det första bedrivs svensk utrikespolitik av regering och riksdag. Inte av myndigheter som FOI.

I det här fallet fick avdelningschefen för sig att han och hans medarbetare själva skulle lägga om kursen genom att spionera mot Irak under journalistisk täckmantel.

Som spioner ska forskningsinstitutet enligt instruktionerna hämta uppgifter från så kallade öppna källor eller från ”uppdragsgivare”. Inte vara hjälpbrädor åt journalister och träffa deras intervjuobjekt.

Tystnaden

2 Det andra skälet hänger ihop med det första.

De två Kalle Blomkvistarna från FOI skrev på eget bevåg under ett avtal där de lovade att under fem år inte berätta vad de fick veta.

Det är sanslöst. Vad är det för mening med att spionera om man inte tänker berätta vad man fått veta för någon enda människa? Spionagets innersta mening är ju att ens uppdragsgivare, i det här fallet svenska staten, får del av informationerna.

Förre försvarsministern Thage G Peterson brukade tala om det ”mililtärindustriella komplexet”. Han menade att den komplicerade väven av militär och krigsindustri hade en helt egen dagordning, utom räckhåll för demokratiskt fattade beslut. Det förefaller som om han kan ha haft rätt.

Källkritiken

3 Det tredje skälet är bristen på professionalism. Det är givetvis teoretiskt möjligt att en helt okänd journalist från ett helt okänt tv-bolag plötsligt trillar över en världsnyhet. Men sannolikheten är liten. Särskilt när det handlar om en fråga som hela världen jobbat med under de senaste åren. Att Cedrell skulle lyckas där bland andra CIA, annan amerikansk underrättelsetjänst och FN:s vapeninspektörer misslyckats är helt enkelt mindre troligt.

Trots denna vilt ringande varningsklocka gjorde FOI uppenbarligen inte minsta försök att kontrollera vem journalisten är eller vad hennes bolag hittills gjort. I så fall hade de kommit fram till att bolaget inte har någon verksamhet och att Cedrell enligt sökmotorn Google tidigare gjort sig känd vid ett enda tillfälle.

Det var när hon i mars i år tvingades betala 55 000 dollar i irakiska tullen för att få lämna landet. Det är mycket pengar för en kvinna som uppger att hon inte tjänat en enda krona sedan 1997.

En riktig skandal

Försvarsforskarnas misslyckade Irakresa förtjänar större och svartare rubriker än den fått.

Den är nämligen något så ovanligt som en riktig skandal.

Och den riktigt intressanta frågan saknar ännu svar. Vem finansierar Maria Vera Cedrell?

Lena Mellin