Strategin: ta fram all skit om s

KOLUMNISTER

Plocka fram så mycket skit som möjligt om sossarna.

Det är tveklöst den mest spektakulära punkten i de borgerliga partiernas plan för att ta makten 2006.

Alla politiska kampanjmakare känner till det amerikanska begreppet "negative campaigning", svartmålning. Det innebär att man plockar fram skit om motståndaren och låter det bli allmänt bekant.

Även svenska partier och ungdomsförbund använder sig av metoden. Men sällan så öppet och oförblommerat som i de fyra borgerliga partiernas plan för att ta över makten i nästa riksdagsval.

En särskild grupp under ledning av kristdemokraterna ska kartlägga socialdemokraternas "osunda" maktposition. Så ser de borgerliga partierna på effekterna av socialdemokraternas långa maktinnehav, samarbetet med LO och möjligheten att under lång tid tillsätta höga statliga chefer och utredare.

Att just kristdemokraterna ska leda arbetsgruppen är genialt. Partiet består i hög grad av snälla och hyggliga människor med bakgrund i de fridsammare delarna av frikyrkorörelsen. Vem tror på allvar att de överdriver, förstorar till groteska proportioner eller är allmänt ohederliga? Inte särskilt många.

Lätt att kliva fel

Men att svartmåla är riskfyllt. Det är lätt att kliva fel. Det har inte minst den grupp som hävdat att presidentkandidaten John Kerry inte är en krigshjälte fått erfara.

Häromdagen erkände till och med hans motståndare, George W Bush, att åtminstone han inte hade mycket att komma med i jämförelse med Kerry. Därmed kan sannolikt den diskussionen avföras från den amerikanska valdebatten.

Vad de borgerliga partierna kan vinna på att anklaga socialdemokraterna för maktfullkomlighet är mobilisering. De borgerliga väljare som stannade på sofflocket i förra valet kan känna att det gått för långt. Nu måste sossarna bort och nya kvastar släppas in. Byte vid köttgrytorna, bums.

Men riskerna är betydande. De borgerliga partierna kan framstå som snikna och ogenerösa. Varför ska inte socialdemokraterna utnyttja de konstitutionella möjligheter som regeringsmakten ger dem? Det kan, med viss rätt, uppfattas som att begära för mycket.

De borgerliga måste också räkna med att de verkar i landet Lagom. I Sverige får man vara lagom uppkäftig, oortodox och frispråkig. Men att gå över gränsen för det som anses allmänt acceptabelt är rena giftbägaren. Det kan leda till opinionsmässig dödförklaring.

Vilket blir socialdemokraternas motdrag? Vi väntar med spänning.