Visst blev det debatt – i fel land

Man kan förstå den italienska upprördheten. I SVT:s reklam ”Fri television” utmålas landet som en korrupt bananrepublik där Silvio Berlusconi styr och ställer som han vill.

Riktigt så enkelt är det inte. Berlusconi blev premiärminister efter ett demokratiskt val där hans parti Forza Italia, Heja Italien, fick nära 30 procent av rösterna. Som ledare för det största partiet bildade han en koalitionsregering med tre andra partier.

Italien är ingen enpartistat ledd av en diktator. Fler intressen stöts och blöts i den italienska politiken än i den svenska. Fler partier i parlamentet, fler partier i regeringen.

Äger tidningar, tidskrifter och tv

Men Silvio Berlusconi är inte bara premiärminister. Han är, bland annat, också en mediemogul som äger tidningar, tidskrifter och tv. Berlusconis Mediaset äger tre rikstäckande kanaler som sammanlagt har 45 procent av tv-marknaden. Men hans inflytande slutar inte där. Det statliga bolagets RAI:s tre kanaler har lika många tittare som Berlusconis egna. Regeringen har stort inflytande över bolagets ledning. Tidvis har man också försökt lägga sig i programmens innehåll. Berlusconis direkta och indirekta makt över den italienska tv:n är alltså omfattande.

Men avsikten med SVT:s reklam är inte bara att skapa debatt. De vill också tala om att de är lite bättre än alla andra mediaföretag, både svenska och italienska. ”SVT står fritt från både staten och företagen”.

Fnurra med komiska inslag

Men även det är en sanning med modifikation. SVT:s ägs av en stiftelse vars styrelse tillsätts av regeringen. Ordföranden i SVT:s styrelse utses av samma instans.

Det är varken styrelsen eller ägarstiftelsen som sätter ramarna för vad bolaget ska göra. Det gör regeringen med statsministern i spetsen i så kallade sändningstillstånd. SVT:s oberoende från staten är långtifrån glasklart.

Sveriges Television står inte heller fritt från företagen. Ingen kan ha undgått de trista uppräkningarna av firmor som sponsrar stora evenemang. Man kan säkert kalla samarbetena för både det ena och det andra. Men full frihet för SVT verkar vara en överdrift.

Den diplomatiska fnurran mellan Italien och Sverige saknar inte komiska inslag. Vem hade trott att Romambassadören en torsdagskväll skulle kallas till italienska UD för en reklamfilm för public service (tv i allmänhetens tjänst)? Ingen, skulle jag våga påstå.