Självmål, Persson

Lena Mellin: Klantigt att filosofera om sin avgång

KOLUMNISTER

Göran Persson börjar räkna ner. På annat sätt går det inte att tolka statsministerns funderingar.

Han stannar över nästa val. Resten är en öppen fråga.

Bara någon timme efter att Göran Persson meddelat att han inte bestämt sig för om han ska avgå vid partikongressen i höst försökte dementimaskinen lägga de uppseendeväckande uttalandena till rätta.

Klargörande dementi

Persson vill inte alls avgå i höst. Han stannar över nästa val, hette det.

Dementin är mer klargörande än Göran Perssons egna uttalanden.

Han ställer upp till omval vid kongressen i oktober. Men han planerar inte att stanna den 4-åriga mandatperioden ut. Han har bara bestämt sig för att stanna över valet i september 2006. Fortsättningen är oviss.

Borde ha andats ut

Göran Persson funderar ofta högt. Det har satt honom i klistret förr. Men gårdagens filosoferande tillhör nog de klantigare.

Margot Wallström slog i en debattartikel i Aftonbladet i måndags fast att hon inte vill efterträda Göran Persson. Därmed försvann den enda heta kandidaten från scenen.

Göran Persson skulle ha kunnat andas ut. Han skulle glatt sig åt att han inte löper någon överhängande risk att kastas ur sadeln. I alla fall inte just nu.

Men i stället för att njuta av den nyvunna stillheten på toppen startar Göran Persson en ny spekulationsvåg om sin framtid. När går han? Kan han verkligen avgå elva månader före valet? Vad vill han - egentligen?

För en utpräglad taktiker som Göran Persson är det inte en miss. Det är självmål.

Men kanske vill han testa stödet för sin person i partiets breda lager. Genom att öppna dörren för att han lämnar inom en inte alltför avlägsen framtid kan han få en mätning av uppslutningen bakom honom. God, dålig eller mittemellan?

Göran Persson firade i mars nioårsjubileum som partiledare och statsminister. Han är, förutom Luxemburgs premiärminister Jean-Claude Juncker, EU:s till tjänsteåren äldste regeringschef.

Undergrävd auktoritet

Uppdraget som statsminister är ett slitgöra, en person i den ställningen är alltid i tjänst. Att man efter nära ett decennium funderar över att sätta punkt är inte konstigt.

Det märkliga är att Göran Persson själv häller bensin på brasan. Och bidrar till den för hans auktoritet förödande diskussionen om hur snart han lämnar makten ifrån sig.

Läs mer:

Lena Mellin