Han får behålla sin jättepension

Lena Mellin om LKAB:s vd

KOLUMNISTER

LKAB:s vd Martin Ivert får behålla sin förmånliga jättepension.

Givetvis.

Var det någon som trodde något annat?

guldkantat handslag LKAB hade i går bolagsstämma och där beslutades att vd Martin Ivert får behålla sina förmånliga pensionsvillkor. Här tackar han LKAB:s styrelseordförande Björn Sprängare.
Foto: ALF LINDBERGH
guldkantat handslag LKAB hade i går bolagsstämma och där beslutades att vd Martin Ivert får behålla sina förmånliga pensionsvillkor. Här tackar han LKAB:s styrelseordförande Björn Sprängare.

För två månader sedan avslöjades att statliga gruvjätten LKAB:s vd Martin Ivert har rätt till en pen-

sion på omkring 50 miljoner kronor efter sex år i företaget.

Programenligt rasade socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog. Hon tyckte pensionen var "helt orimlig".

Lika upprörd var näringsminister Thomas Östros närmaste man, statssekreterare Sven-Eric Söder. Han beordrade omförhandling.

325000 i månaden

I går hade LKAB bolagsstämma i Luleå. På plats fanns Sven-Eric Söder, representant för ägarna. Han tvingades konstatera att hans order inte haft minsta effekt.

Martin Ivert, 58, behåller det guldkantade pensionsavtalet som gör det möjligt för honom att gå i pension redan om två år. Till 65 års ålder får han minst 65 procent av slutlönen. Därefter får han nöja sig med hälften. Ivert tjänade förra året 325000 kronor i månaden.

Hoten hade alltså ingen som helst effekt. Och förklaringen är mycket enkel. Det avtal som reglerar Iverts pension är civilrättsligt bindande. För att det ska kunna förhandlas om krävs att Ivert går med på det.

Det gjorde han inte. Och alltså behåller han det som finns. Oavsett vad näringsdepartementet eller Marita Ulvskog tycker.

På samma sätt förhöll det sig med Anitra Steens pension från Systembolaget. När det framkom att hon kunde gå redan vid 60 års ålder restes genast krav på att avtalet skulle rivas upp.

Ren populism

Men Steen hade redan gått med på att försämra sin pension en gång. Hon hade ingen större lust att gå med på nya försämringar. Efter bolagsstämman meddelade styrelsen följaktligen att avtalet låg fast.

Konstigare än så är det inte. Och det borde näringsdepartementet känna till - bättre än de flesta andra.

I stället ger de intryck av att vara våldsamt upprörda över avtal som varit kända i åratal av statens egna representanter i styrelserna.

Ynkligt är vad det är. Ren och skär populism kan man också kalla det.

Miljardvinst

Lena Mellin