URSPÅRNING

Nu vill Leijonborg ha redaktioner som tiger – för pengar

"SMAKDOMSTOL" FÖR TV Leijonborg vill sätta in en nämnd som ska avgöra vad som sänds – och inte sänds – i tv.
"SMAKDOMSTOL" FÖR TV Leijonborg vill sätta in en nämnd som ska avgöra vad som sänds – och inte sänds – i tv.
KOLUMNISTER

Fp-ledaren Lars Leijonborg har spårat ur. Han vill att en smakdomstol avgör vilka tv- och radioprogram som har kvalitet.

Och han vill hjälpa redaktionerna till ”korrekta” nyhetsbedömningar.

Vissa idéer bör förkastas innan de sätts på pränt. Till dem hör folkpartiets smakdomstol för tv- och radioprogram.

Lars Leijonborg leder ett liberalt parti.

Enligt Nationalencyklopedin är liberalism en ideologi som sätter den enskilda människans frihet i centrum.

Men Lars Leijonborg är inte nöjd med människorna. De använder sin frihet på fel sätt.

– Det finns för mycket skräp i dag. Vi vill främja kvalitet i medierna, sade han i går.

För att ändra på det vill folkpartiet att staten säljer sitt företag Boxer. Pengarna stoppas i en fond.

Avkastningen, som beräknas bli ungefär en kvarts miljard om året, ska används till att stödja ”kvalitetsproduktion av radio- och tv-program”. Vad som är kvalitet avgörs av en nämnd.

Om man flyttar idén till tidningsvärlden framstår den i all sin absurditet. Staten inrättar en nämnd som ger pengar till redaktioner som har rätt idéer. De som tänker fel, kanske de som skriver om spionskandalen i folkpartiet, får klara sig ändå.

Men det stannar – tyvärr – inte där. ”Ju starkare redaktionerna är desto större är möjligheterna till självständiga, korrekta nyhetsbedömningar” slår folkpartiet fast i sitt nya mediepolitiska program.

Men folkpartiet vill inte ha starka redaktioner. De vill ha tiggande redaktioner som ber staten om pengar för att göra sitt jobb.

Fri opinionsbildning är en av hörnpelarna i det demokratiska samhället. Men Lars Leijonborg tycker inte om det. Det blir för mycket skräp när andra får bestämma vad som sänds.

Programmen blir givetvis mycket bättre om Lars Leijonborg och hans partikamrater får bestämma vad som ska produceras. Framför allt kanske Lars Lejonborg själv får större, och mer positivt, utrymme. Bättre kan kvaliteten givetvis inte bli.

Lena Mellin