Ingen vet vilka som blir de största offren

KOLUMNISTER

Det är lätt att bli torr i munnen när bankjättarna faller som käglor.

Men förr eller senare blåser krisen över.

Frågan är bara vilka, och hur många, offren blir.

Den här veckan inleddes, för att uttrycka sig milt, i moll. En svart måndag följdes av en ännu svartare tisdag.

På en enda dag tappade den svenska kronan tio öre mot euron.

Priserna på bostadsrätter i Stockholm gick ner tio procent – på en enda vecka. Varslen om uppsägningar har nästan fördubblats.

I USA har den jättestora investmentbanken Lehman Brothers ansökt om konkursskydd samtidigt som världens största försäkringsbolag AIG är på gränsen till kollaps.

Det är rejäl kris

Det är kort sagt kris. Rejäl kris, ungefär av samma karaktär som den svenska ekonomiska krisen i början av 1990-talet. Men nu händer det i USA, i världens största ekonomi, och chockvågorna sprider sig över klotet. Även till Sverige.

Det enda man kan vara helt säker på är att förr eller senare har det blåst över.

Under 1990-talskrisen hade Sverige negativ tillväxt tre år i rad. 1991, 1992 och 1993 sjönk värdet av den samlade produktionen. Året därpå ökade BNP med superstarka fyra procent.

IT-bubblan sprack

På ungefär samma sätt var det på börsen när IT-bubblan sprack i samband med millennieskiftet. Tre år i rad minskade värdet på Stockholmsbörsen. Det fjärde året gick den upp med 30 procent.

Så kommer det bli även den här gången. Till sist är det över. Champagnen korkas upp igen.

Den intressanta frågan är alltså inte om det går åt helvete för det vet man av erfarenhet att det inte gör. Det intressanta är hur stora, och vilka, offer som skördas innan det är över. Det kan man inte räkna ut i förväg och det är därför alla är så nervösa.

Gör konstiga saker

Det värsta de finansiella marknaderna vet är oförutsägbarhet. Då blir de hispiga och gör konstiga saker som i värsta fall förvärrar krisen.

I bästa fall är det helt betydelselöst.

Amerikanska centralbanken, Federal reserve, gjorde vad den kunde i går för att lugna. Räntan varken höjdes eller sänktes. Det var signal som skulle tolkas som ”ta det lugnt, det gör vi”.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) var försiktigt positiv när han läste upp sin regeringsförklaring när riksdagen öppnade efter sommaruppehållet i går. Efter 1990-talskrisen satte politikerna grimma på sig själv. Det infördes ett tak för statens utgifter, affärerna skulle gå med överskott under en konjunkturcykel och i kommunerna fick utgifterna inte vara större än inkomsterna.

Lägre arbetslöshet

– När det blåser i vår omvärld kan Sverige bättre än tidigare stå emot vindbyarna, sa Reinfeldt.

Har han rätt?

Kanske. Arbetslösheten är lägre än förra året. Priserna är på väg neråt, till och med på bensin. Staten går med otroliga överskott och skatterna sänks. Riksbanken har slutat höja räntan.

I Sverige är det inte kris över hela linjen. Men de mörka molnen hopar sig.