Ett år till val – dags att öppna plånboken

Den 19 september nästa år avgörs om statsministern även i fortsättningen kommer att heta Fredrik Reinfeldt (M). Eller om utmanaren Mona Sahlin (S) tar över.

Den borgerliga alliansen vann förra valet på jobben. De skulle minska utanförskapet, lovade de sina väljare. De som stod utanför arbetsmarknaden skulle bli färre.

Men så kommer det inte att bli. I kölvattnet av den dramatiska, globala konjunkturnedgången sopas nära 300 000 jobb i Sverige bort. Som litet, och mycket exportberoende land, drabbas vi särskilt hårt.

Regeringen har hittills ställt sig ganska kallsinnig till oppositionens krav på fler utbildningsplatser och fler arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Man har sagt att det varit för tidigt. Att man måste vara säker på att det blir rätt. Att det gäller att vara försiktig med statens pengar.

Men i går kom reträtten. Regeringen tog ett djupt tag i plånboken och fiskade fram 8,4 miljarder. Pengarna ska under 2010 och 2011 satsas på sammanlagt 77 000 nya utbildningsplatser och krisjobb i Arbetsförmedlingens regi.

Regeringens nya strategi kan beskrivas som en kovändning. Eller ett erkännande av att läget på arbetsmarknaden är mycket, mycket kritiskt.

Under andra kvartalet i år gick 454 000 arbetslösa. 116 000 eller 34 procent fler än under samma period förra året.

Enligt Arbetsförmedlingen ser det ännu dystrare ut nästa år. I genomsnitt kommer 539 000 personer, eller över 11 procent av den arbetsföra befolkningen, gå utan jobb. 2011 ökar arbetslösheten ytterligare för att året därpå börja sjunka.

1994 förlorade den dåvarande borgerliga regeringen, ledd av Carl Bildt (M), makten. De viktigaste orsakerna var massarbetslöshet, hysteriska sparpaket och statsfinanser i total oordning.

Den här regeringen tänker inte göra om samma misstag. Flera av de tyngsta statsråden, bland andra Anders Borg (M) och Maud Olofsson (C) var politiskt anställda tjänstemän i dåvarande regeringskansliet. Bildt och Mats Odell (KD) var statsråd redan då. De har lärt sig läxan.

Värt att notera är att regeringar oberoende av politisk uppfattning tar till samma metod mot massarbetslöshet. Under och efter andra världskriget hette det AK-jobb, nödhjälpsarbeten i den statliga arbetslöshetskommissonens regi. Betalningen var 75 procent av en grovarbetarlön.

Senare kom beredskapsjobben, tillfälliga jobb för att överbrygga konjunktursvängningar.

Reinfeldts version heter ”Lyft” men är ungefär samma sak. Lägre betald sysselsättning för att man inte ska sagga ihop alldeles av att gå arbetslös för länge.