Rollistan börjar klarna för M

Ordet blodsbröder finns inte i Nationalencyklopedins ordbok, men förekommer ymnigt i lättkulturens värld.

Men det är också en adekvat beskrivning av dagens moderatledning. De har hållit ihop åtminstone sedan Fredrik Reinfeldt blev partiledare 2003. De tänker fortsätta som blodsbröder och -kvinnor.

På partistämman, som avslutas i dag, har man kunnat ana hur valrörelsens roller har fördelats mellan de olika toppnamnen.

Fredrik Reinfeldt är statsmannen. Han spelar rollen av den som begriper sig på Sveriges långsiktiga problem och vet vad man ska göra åt dem.

Nämnde S tre gånger

Däremot ska han inte vara en plump provokatör som slentrianmässigt hoppar på oppositionsledaren Mona Sahlin (S) och anklagar henne för att ingenting veta och ingenting förstå.

I sitt stora stämmotal nämnde Reinfeldt visserligen Socialdemokraterna vid tre tillfällen.

Men då enbart i historiska referenser. Dagens socialdemokrater fann statsmannen inte värda att kommentera.

Sett ur moderat utgångspunkt är det helt rätt. I tider av oro brukar svenska folket sluta upp bakom statsministern. För den som är partiegoistisk, och det är partiledningar alltid, räcker det inte med att tacka och ta emot. Övertag är till för att utnyttjas – till max.

De mer rutinmässiga angreppen på motståndarna överlåter Reinfeldt därför till sina torpeder.

Finansminister Anders Borg är ekonomitorpeden. Han som ska trumma in i svenska folket att Socialdemokraterna varken kan hantera ekonomin eller jobben.

I går påstod han till och med att de rödgröna skulle ”säkerställa att sysselsättningen cementerades på en lägre nivå”.

Vänstern = labbövningar

Partisekreterare Per Schlingmann är högertorpeden. Hans uppgift är att framställa vänster-alternativet som ett riskfyllt experiment och vars labbövningar bara kan sluta på ett sätt, i en oönskad bomb.

Blodsbröderna jagar vidare med ett mål framför ögonen – att bli kvar i Rosenbad.