Avtalet är ett skämt

KOLUMNISTER

KÖPENHAMN. Hur världens ledare ska våga titta sina väljare i ögonen igen är oklart.

Överenskommelsen om klimatet är inget avtal.

Det är ett skämt.

I två år har världens ledare i högtidstalen poängterat behovet av att hejda jordens uppvärmning. Gång på gång har de varnat för alternativet. Torka, fattigdom, översvämningar, kapitalförstöring, sjukdomar.

Så sent som i går, när USA:s Barack Obama talade på klimatkonferensen, påstod han i ett oinspirerat tal att ”the time for talk is over” (det är slutsnackat).

Men det är det inte. Det klena dokument som världens ledare sent i natt föreföll vara överens om är just snack. Ordbajs, för att vara mer precis.

Försöker slingra sig undan

Målet ligger visserligen fast. Jordens medeltemperatur ska inte öka med mer än 2 grader jämfört med förindustriell tid. Eftersom 0,7 grader redan är intecknade återstår högst 1,3 grader.

Men hur världen ska nå dit är oklart. Av de

rika länderna är det hittills bara EU som har lagstadgat hur mycket utsläppen ska minska.

Alla andra i-länder funderar, trixar med siffrorna eller försöker rent allmänt slingra sig undan.

I överenskommelsen, i det skick den cirkulerade i konferenscentret i går kväll, finns det inga krav på legalt bindande avtal mellan FN:s 193 medlemsländer. I stället ska en arbetsgrupp jobba i ytterligare ett år med frågan.

Det talas om pengar, till och med mycket stora summor, från de rika till de fattiga länderna. Men hur överföringen ska gå till är höljt i dimma.

Till Köpenhamn reste ett 130-tal stats- och regeringschefer. Världens mäktigaste män – USA:s Obama, Rysslands Medvedev, Indiens Singh, Kinas Wen - lastade regeringsplanet och for hit.

I dag borde de skämmas. Att så många, så namnkunniga och så tunga politiker från världens alla kontinenter inte lyckas bättre i fråga de själva högprioriterat är direkt pinsamt. De har, faktiskt, gjort bort sig.

EU är den enda del av den rika världen som fortfarande har hedern i behåll. Minskningar av utsläppen är beslutade, pengar till de allra fattigaste länderna öronmärkta.

Han misslyckades

Det är lite synd om Fredrik Reinfeldt. Som EU:s ordförande detta halvår har han lagt ner oerhörd energi och ohyggligt med tid för att få till ett legalt bindande klimatavtal som omfattar alla länder och som är någorlunda rättvist.

Han misslyckades. Tyvärr.

Men hans sorger är ändå lätta jämfört med många andras. Under den senaste veckan har Aftonbladet berättat om familjer som redan lider av klimatförändringarna. För tio år sedan fick Bernhard vid Kilimanjaros fot 15 till 20 säckar majs från sina åkrar. I dag är skörden en tredjedel.

Hemma hos Ardith och Johnny Weylouanna i Alaska rasar husen i havet. Värmen gör att havsisen inte lägger sig, stormvågorna piskar mot strandbankarna och gröper ur dem, husen rasar i vattnet.

Ardith, Bernhard och många andra förväntade sig ett svar från världens politiska ledare. Hur ser deras framtid ut?

De får fortsätta vänta.