Vilken politiker kan stå upp mot vd:arna?

KOLUMNISTER

Askmolnet över Europa utlöste en stenhård maktkamp.

Ursinniga flygbolagsdirektörer som förlorar pengar varje sekund stod mot ansvariga för flygsäkerheten.

I mitten trampade velande politiker.

Videokonferensen i går kväll mellan EU:s transportministrar försenades av tekniskt strul. Men när de väl fått kontakt enades de om att luftrummet nu kan delas in i tre zoner.

I zon ett får ingen flyga, i zon två tillåts viss flygning, i zon tre är det fritt fram.

Beslutet kan betraktas som optiskt. En välvillig gest mot rasande flygbolagsdirektörer, redan sömnlösa av bristande lönsamhet och mördande konkurrens.

Men redan i går fanns tre zoner, även om uppdelningen ännu inte godkänts av ministrarna. Det fanns otillåtna och tillåtna områden. Samt en tredje kategori där man fick flyga med restriktioner. Det gällde exempelvis Danmark där överflygningar på minst 10,5 kilometers höjd tilläts men där det var förbjudet att landa.

Men i stället för att säga att det trots allt verkade fungera ganska bra gjorde ministrarna vad de ansåg tvunget. De tog ett ickebeslut. Men som av den välvillige kan tolkas som ett klubbslag i rättan tid.

Beslut om att stänga luften fattas av varje lands luftfartsmyndighet efter samråd i Eurocontrol med 44 medlemsländer. Man kan alltså tro att besluten är välgrundande.

Men det tycker inte Lufthansa, KLM och British Airways och några till. I sin iver att bevisa myndigheternas överdrivna ängslighet har de testflugit. I ett par fall för tydlighetens skull med vd:n ombord.

Samtidigt har flera F18-plan som flugit i askmolnen skadats. Det gäller ett som tillhör det belgiska flygvapnet. Och ett par som tillhör det finska. Där har motorerna plockats ner för analys.

En expert liknar askan vid potatismjöl som sätter igen ventilationshål. Där kan den brinna upp – utan att ge skador. Eller orsaka motorbrand. Avgörande är askans fuktighet och det avgörs inte så lätt.

Men nu har alltså flygbolagsdirektörerna vunnit en optisk seger mot flygsäkerhetsmyndigheterna.

– Vi förlorar 1,4 miljarder kronor om dagen och har 750 000 strandsatta passagerare över hela världen, rasade Giovanni Bisignani, vd för IATA, samarbetsorgan för världens stora flygbolag.

Vilken politiker står upp mot ett sådant utfall? Inte många.

Flygbranschen är hårt pressad och det värsta flygstoppet i modern tid gör ont värre. Många bolag är dessutom statsägda.

SAS, som under januari och februari förlorade 960 miljoner kronor, har sedan i torsdags tappat ytterligare upp till 90 nya miljoner per dag.

De, och deras konkurrenter, har levt i den sämsta av världar.

Nästan inga inkomster men högre utgifter när strandsatta passagerare ska tas om hand.

På papperet är det 1–0 till flygbolagen i kampen mot säkerhetsmyndigheterna. I verkligheten? Förhoppningsvis inte.

Men ännu en strid väntar, den om att få skattebetalarna att öppna plånboken efter Eyjafjallajökulls utbrott.

Där avgörs första ronden inte av opinionskänsliga ministrar. Utan av regelmästarna på EU-kommissionen i Bryssel.

FAKTA

S Vänd ? hemma – efter 4 dygn