De gamla hamnade i papperskorgen

Mellin: Halvsanningar, smutsigt trixande och ohämmad opportunism

KOLUMNISTER

Val har en uppenbar avigsida.

De triggar igång politikers sämsta sidor.

Exempelvis hämningslös opportunism.

Den 29 september förra året föreslog riksdagsledamoten Inger Davidson (KD) att socialtjänstlagen skulle förtydligas. Makar skulle ha rätt att leva tillsammans även under de sista åren av sina liv. Oavsett var i landet de bodde eller vilka vårdbehov de hade.

Frågan hade diskuterats ofta i alliansen och Davidson föreslog att riksdagen skulle påpeka för regeringen att det fanns ett behov av att förtydliga lagen. En mycket blygsam begäran alltså, från förra civilministern.

Men när riksdagen röstade den 14 december, dagen innan vintern kom till Stockholm, hamnade förslaget i papperskorgen. Avslag på grått papper. Det blev inte ens omröstning.

I går såg scenen annorlunda ut. Valet hade ryckt närmare och Arne och demenssjuka Gunnel Kojefors, som levt tillsammans i 63 år, berättade i Aftonbladet att de inte längre fick bo ihop. Varken i Eskilstuna eller Köping fanns det plats på samma äldreboende för dem båda.

Dags för samma principfasthet som i riksdagsomröstningen? Givetvis inte. Den politiker är inte född som kan titta in i kameran och säga att Gunnel och Arne efter ett mycket långt liv tillsammans inte ska få fortsätta bo ihop.

Alltså sa Inger Davidsons partikamrat, äldreminister Maria Larsson, det enda möjliga:

– Äldre par ska ha rätt att bo tillsammans.

Det gjorde även FP-ledaren Jan Björklund:

– Alla äldre som flyttar till något äldreboende ska ha möjlighet att fortsätta bo med sin partner även om partnern inte har något vårdbehov.

Båda betraktade det som ett vallöfte.

Kära Maria och Jan, vad exakt vad det som fick era partier att rösta ner Inger Davidsons modesta förslag för 115 dagar sedan? Och som nu får er att tycka att det är i det närmaste en självklarhet, en mänsklig rättighet att få fortsätta bo tillsammans?

Extra pinsamt är det för Folkpartiet som bara tre veckor före omröstningen i riksdagen på sitt landsmöte, FP:s högsta beslutande organ, bestämde att de vill ha en parboendegaranti för gamla makar. Men som ändå röstade nej i riksdagen.

Val lockar fram de sämsta sidorna av politiken. Halvsanningar, smutsigt trixande och ohämmad opportunism.

Men för dem som om några år hamnat i samma situation som Gunnel och Arne Kojefors i Eskilstuna eller Alice och Sune Gunnlev i Oxelösund är i just nu kan opportunismen ändå ha sitt värde.

Med stor sannolikhet kommer de ha laglig rätt att fortsätta bo tillsammans. Även om det bara är den ena maken som behöver vård och stöd.

Borde det vara val oftare?