Socialdemokraterna har ingen riktig stjärna

KOLUMNISTER

Nuder, Östros, Löfven, Lago och Sundström i all ära.

Men var finns profilerna?

Det är nu 2,5 månader sedan Mona Sahlin meddelade att hon slutar som partiledare för Socialdemokraterna.

Startfältet för kandidaterna kan möjligen betraktas som omfattande. Däremot inte starkt.

Där nämns Sven-Erik Österberg, gruppledare i riksdagen, Pär Nuder, tidigare finansminister som i veckan med eftertryck tackade nej, Stefan Löfven, ordförande i IF Metall och ledamot av Socialdemokraternas verkställande utskott, Anders Lago, framgångsrikt kommunalråd i Södertälje, Anders Sundström, vd i Folksam och tidigare statsråd och en hel del andra.

Gemensamt för de flesta som nämns i spekulationerna är att de är profillösa. De är inga folkledare.

Österberg, Nuder och Sundström har länge verkat i offentligheten som statsråd eller på andra framstående poster. Men vad brinner de för (förutom strikta budgetramar och överskott i de offentliga finanserna under en konjunkturcykel)?

Frågan saknar tyvärr svar. Man vet helt enkelt inte vad de tycker är allra, allra viktigast.

Är de då bra partiledare? Mitt svar är nej. Den som inte vill något särskilt har svårt att bli en framgångsrik partiledare. Det gäller alla partier.

Men varför har det blivit så? Om man håller sig till enbart statsministrar var Olof Palme en profil och är det för många än i dag, 25 år efter sin död. Thorbjörn Fälldin

var det också, liksom Carl Bildt. Många kanske inte tyckte att Ingvar Carlsson var en profil på sin tid men han har i efterhand omvärderats. Göran Persson var det definitivt.

Lyssnar man på politiker är det medierna som har skulden. Så fort någon sticker ut samlas vi kring den personen som flugor kring en sockerbit.

Personen överexponeras, åtminstone i sitt eget tycke, och får ett lite jobbigare liv eftersom det är jobbigt att förekomma i alla medier. Det ligger något i kritiken.

Men lika viktiga är partiernas interna processer. Förutom i moderaterna, som har en stor acceptans för nördar, kan det vara livsfarligt att visa framfötterna. Då riskerar man att uppfattas som ett hot och kommer med andra ord att motarbetas, åtminstone av vissa.

Det finns ingen Barack Obama bland dem som figurerar i diskussionerna om Mona Sahlins efterträdare. Det kanske man kan stå ut med.

Men det finns inte ens en blek kopia. Det är däremot trist.

FAKTA

Veckans citat

”Presstödet som vi känner det kan inte fortsätta i all evighet. Men någon form av statligt stöd till den skrivna journalistiken kommer vi att ha även i framtiden.”

Lena Adelsohn-Liljeroth (M) sätter ner foten

”Jag vill inte och kommer inte att kandidera.”

Konsulten Pär Nuder försöker sätta punkt för partiledarspekulationerna (S).

5 smarta saker att säga vid middagsbordet i kväll...

”Eric vet hur en slipsten ska dras”

Googles vd Eric Schmidt slutar för att bli bolagets styrelseordförande. För transfern belönas han under fyra år med aktier och optioner i Google värda 660 miljoner kronor. En rimlig ersättning för att trappa ner och inte jobba lika mycket? Knappast.

”Det går att testa i trädgården också”

Solrosor eller vide ska planteras på marken där Utansjö­fabriken utanför Härnösand en gång stod. Tanken är att växterna ska binda den tungmetall som finns i marken. Från ful fabrik till snygga solrosor som dessutom gör rent. Kan det bli bättre?

”Det är väl bra att man får vara i fred på toa”

Beatrice Ask (M) vill förbjuda olovlig fotografering i bostäder, omklädningsrum etcetera eftersom den nya tekniken gör att det plåtas mer än någonsin, bilder som kan vara kränkande för den avbildade. Ett hot mot yttrandefriheten? Nja. Försvarlig fotografering undantas.

”Nu är det också mediernas fel”

Ericssons avgående ordförande Michael Treschow anklagar medierna för att ligga bakom toppdirektörernas jakt på höga löner och groteska bonusar. Direktörerna står inte ut med att ligga långt ner på tidningarnas inkomstlistor. Halledudane.

”Det är kul när EU visar klorna”

EU-kommissionären Janez Potocnik misstänker att den svenska licensjakt på vargstrider mot EU:s miljölagstiftning. Nu har han inlett en process mot Sverige som kan sluta i EU-domstolen. EU – vargkramarnas vän och miljöminister Andreas Carlgrens (C) fiende.