Samarbetet misslyckades – det är den enkla förklaringen

KOLUMNISTER

Det rödgröna samarbetet misslyckades.

Därför tar det slut.

36 dagar efter valet gick det rödgröna samarbetet i graven. De tre partiernas gemensamma hemsida, rodgron.se, släcks inom kort.

Där finns inte ens den gemensamma budgetmotion som partierna presenterade i går. För att läsa den hänvisas de sista entusiastiska besökarna till partiernas egna hemsidor.

Samarbetet misslyckades, det är den enkla förklaringen till att det nu läggs ner. Trots den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet för­mådde inte de rödgröna att kasta ut alliansen från Rosenbad.

Men inte nog med det. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet blev i valet dubbla förlorare. De återtog inte regeringsmakten och fortsatte att tappa väljare, precis som 2006.

För Miljöpartiet blev förlusten lindrigare. De hamnade visserligen inte i regeringsställning. Men stödet för det egna partiet ökade.

En enkel analys, som de tre partierna säkert gjorde redan på valnatten, är att det rödgröna samarbetet ledde till en vinst av sex möjliga. Det är för magert.

Därför är det inte konstigt att partierna nu avvecklar det rödgröna samarbetet i sin nuvarande form. Man har diverse uppgörelser att vårda, exempelvis om betyg i sjuan och avveckling av styrkan i Afghanistan.

I övrigt tycks entusiasmen vara mycket begränsad.

Eller som både Mikaela Valtersson (MP) och Thomas Östros (S) föredrar att uttrycka sig, behovet nu är att utveckla den egna politiken. Inte att finna gemensamma svar.

En annan förklaring till att samarbetet läggs i malpåse är den förödande starten. I oktober 2008 presenterade Mona

Sahlin och MP:s språkrör ett långsiktigt samarbete som skulle sträcka sig över det kommande decenniet, fram till 2020.

Lars Ohly meddelade redan samma dag att en sådan regeringen skulle Vänsterpartiet stoppa.

S-MP-samarbetet höll efter det hotet, och en intern S-revolt, bara i två månader. Sedan fick Ohly också vara med.

Det rödgröna trepartisamarbetet grundades alltså inte på en inre övertygelse. Det bildades under galgen, efter hot från Lars Ohly. Det är ingen fruktbar jordmån – och nu har verkligheten kommit ikapp.

Det rödgröna samarbetet har präglats av konturlöshet. De tre partierna sneglade räddhågset på alliansen och förhöll sig till dem på ett sätt som till sist blir förödande för det politiska självför­troendet.

Belysande är några av de första frågorna om det rödgröna valmanifestet i augusti. De handlade inte om vad som stod i löfteskatalogen utan vad som inte stod där.

Nämligen att kvotera föräldraförsäkringen. Varje rödgrönt parti ville ha kvotering, men tillsammans tänkte de inte genomföra den. Eftersom den är impopulär och inte står på alliansens program.

En fjärde förklaring till att samarbetet läggs ner är att de tre partierna under de närmaste åren ser ut att byta ledare.

Miljöpartiet byter språkrör redan i vår. På Vänsterpartiets kongress 2012 väntas Lars Ohly, som bara lett partiet i förlustval, lämna över. Och att Mona Sahlin kommer leda (S) i valet 2014 är det få, om ens någon, som tror. Nya ledare måste forma sina egna sam­arbetsformer.

Det rödgröna samarbetet, i sin nuvarande form, levde i två år. Ett kapitel i den svenska politiska historien är slut.