Nu får hon vara med och leka – på riktigt

KOLUMNISTER

Uppgörelsen med regeringen kan göra Mona Sahlin till en vinnare.

Vänsterpartiet är dumpat.

Och Sahlin får vara med och leka på riktigt.

Efter valet var Mona Sahlin i det närmaste uträknad med sina dubbla förluster. De rödgröna vann inte regeringsmakten,

Socialdemokraterna tappade stort för andra valet i rad.

Men uppgörelsen med regeringen och Miljöpartiet om truppen i Afghanistan kan bli vändningen.

Uppgörelsen är en framgång för Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Där står svart på vitt att man nu tror att den svenska militära truppen kan minska redan 2012 och vara helt borta 2014.

Det var den ungefärliga innebörden av den överenskommelse som de tre rödgröna partierna gjorde tidigare i år. Och som nu alltså blir riksdagens beslut.

Sakpolitiskt har alltså Sahlin och hennes parti, liksom Miljöpartiet, vunnit en seger. Det blev nästan som de ville.

Men Sahlin, och Miljöpartiets språkrör, kan räkna hem ytterligare en seger. För nästan exakt två år sedan,

i början av oktober 2008, deklarerade de två partierna att de inlett ett samarbete som skulle sträcka sig åtminstone tills 2020.

Men Lars Ohlys våldsamma protester och hot om att fälla en

S-MP-regering,

liksom internt motstånd i Socialdemokraterna, satte stopp för planerna.

I december samma år hade tvåpartisamarbetet blivit en trio. Vänsterpartiet fick vara med.

Nu är man tillbaka på ruta ett.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet samarbetar, Vänsterpartiet är inte med.

I Aftonbladet i går redovisades en Sifomätning bland väljare som röstat på Socialdemokraterna under något av de fyra senaste valen.

41 procent av dem tyckte att Sahlin skulle avgå, lika många att hon skulle sitta kvar.

Orsakerna till valförlusten rangordnade väljarna så här: Viktigast var den egna politiken som inte är tillräckligt lockande. Näst viktigast Mona Sahlin själv. Trea på listan var samarbetet med

Vänsterpartiet som 14 procent ansåg var det enskilt viktigaste

skälet till väljarraset.

Men uppgörelsen mellan regeringen,

S och MP om truppen

i Afghanistan kan, på sikt, ändra detta.

För det första är alltså Lars Ohly och Vänsterpartiet avhängda.

Redan förra veckan

deklarerade Sahlin att det rödgröna samarbetet, som vi hittills känt det, tar en paus.

Nu visar hon att det inte bara var ord. Inte ens i en fråga där tre rödgröna partierna

tidigare har deklarerat att de tänker hålla samman, premierade hon samarbetet framför makt och inflytande.

Sedan Mona Sahlin blev partiledare (S) har hon suttit på avbytarbänken. Där hamnar oppositionsledaren när regeringen har stöd av en majoritet i riksdagen.

Det är ingen klädsam roll, den

leder obönhörligen till att man får en rejäl gnällstämpel. Det drabbade Sahlin.

Men nu är hon med i leken igen, det nya parlamentariska läget har gett henne en ny och betydligt aktivare roll. Det kommer hon att tjäna på.

Sahlin är en maktpolitiker av rang. Att sitta på bänken passar henne

inte.

FAKTA

Uppgörelsen i punktform

l Målet är att afghanska säkerhetsstyrkor ska ha tagit över i hela Afghanistan i slutet av 2014. De sex partierna bakom överenskommelsen hoppas att det för svensk del betyder att truppen minskar 2012 och helst ska vara helt borta 2014.

l Redan i år inleds en dialog med Afghanistan om fortsatt utbildning av armé, polis och andra säkerhets- och rättsorgan.

l 2011 kommer den svenska

militära insatsen som i dag

består av cirka 500 personer att vara lika stor. Den förstärks med två helikoptrar.

l Under 2012 bör ledningen för de svenska insatserna i norra

Afghanistan bli civil.

l Biståndet ska öka. Hur bestäms i en arbetsgrupp under ledning av biståndsminister

Gunilla Carlsson (M).

lena mellin