Kolumn

Lena Mellin

Det är bråttom om hon ska få till något slags lugn i sitt parti

KOLUMNISTER

MARIEHAMN. Mona Sahlin slåss nu för sitt politiska liv.

Hon kan vinna.

Men hon kan lika gärna förlora.

Mona Sahlin sitter för närvarande inte i någon avundsvärd sits.

Hennes parti saknar i praktiken ledning sedan Sahlin anslöt sig till SSU:s krav om att hela partistyrelsen, det vill säga ordförande, partisekreterare, verkställande utskott och resten av partistyrelsen, ska ställa sina platser till förfogande vid den extra partikongressen i början av nästa år.Hennes parti saknar dessutom politik sedan Sahlin redan dagarna efter valet meddelade att den var fel. De förslag som partiet hade gått till val på tilllsammans med de övriga rödgröna partierna, höll inte.

Som grädde på moset råder det fullt inbördeskrig i S-partiet där det överskuggande målet för dem som deltar är att rädda sin egen position. Rädda det som går av maktens insignier, eller helst klättra ett par pinnhål. Det är det föga hedervärda ledmotivet för den interna maktkampen.

Ska Mona Sahlin ha en chans att överleva som partiledare måste hon koppla greppet över den process som just nu gått fullständigt överstyr.

Det är mot bakgrund av detta man ska se dagens krismöte mellan partiledningen och partidistriktens ordförande. Sahlin måste skapa någon form av lugn i sitt parti.

Ett sätt skulle kunna vara att redan nu komma överens om hur den närmaste framtiden ser ut. När ska extrakongressen helst hållas? Vilka frågor ska avhandlas? När det väl finns ett svar på dessa basala frågor kommer den värsta yran att lägga sig. Folk kan i lugn och ro ägna sig åt internt korridormygel i stället för utåtriktad kritik. Det är, för närvarande, det bästa som kan hända Mona Sahlin.

Kommer hon att klara krisen och väljas om på extrakongressen? Bo Lundgren (M) bad om förnyat förtroende vid en extrastämma i november efter katastrofvalet 2002. Han fick det då. Men fem månader senare, då motståndarna hunnit vässa knivarna lite till, var han ändå borta.

Risken finns satt Sahlin går samma väg – även om hon mot alla odds skulle bli omvald i vår.

Förtroendet för Mona Sahlin som partiledare är betydligt lägre än det borde vara för en som leder ett sådant stort parti. Redan före valet oroade sig Peter Eriksson (MP) för att det skulle kunna kosta de rödgröna valsegern.

Bara lite drygt var femte person som har ett arbete i Sverige, lade i årets val sin röst på (S). Socialdemokraterna har helt enkelt svårt att nå dem som själva identifierar sig som vinnare.

Det är de siffrorna Sahlin slåss mot. Och det är de siffrorna det parti hon än så länge leder slåss mot.

Sahlin går sin hittills tuffaste match. Det är inte säkert att hon klarar den.