Kolumn

Lena Mellin

”Det är synd om avkomman”

KOLUMNISTER

Nästa år blir kungen folkpensionär.

Även om regeringen hyllar arbetslinjen och tycker vi ska fortsätta jobba efter 65 börjar det bli dags för Carl XVI Gustaf att förbereda sig för ett liv utanför rampljuset.

Det är inget fel med gamla statsöverhuvuden. Se bara på drottning Elizabeth, 84, i Storbritannien som förefaller vara lika vital nu som för trettio år sedan.

Men det är synd om deras avkomma.

Charles, prins av Wales, har vid 62 års ålder fortfarande inte fått tillträda det jobb som han fostrats hela livet för. Risken är överhängande att han sedan länge är pensionär när han får chans att bli kung över det Förenade kungadömet.

Ungefär likadant ser det ur här. Kungens farfarsfar, Gustaf V, hade varit kung i 43 år när han avled vid 92 års ålder 1950.

Kungens farfar, Gustaf VI Adolf, hade suttit på tronen i 23 år när han dog 1973, 91 år gammal.

Blir kungen lika gammal som sina anfäder kommer Victoria vara närmare 60 när hon blir drottning. Då är man snarare under avveckling än en ny frisk fläkt på jobbet.

Alltså bör kungen avstå från att likt farfar, farfarsfar och alla andra Bernadotter på den svenska tronen, dö på sin post. Han bör, som svenska folket tycker, lämna över i förtid till sin utsedda arvtagerska, kronprinsessan.

Det finns mer än omsorg om Victoria som talar för det. I vår blir kungen folkpensionär. Visst är arbete grunden till både hälsa och välstånd, visst hyllar regeringen arbetslinjen, visst har vi rätt att jobba kvar till 67 - men börjar det ändå inte bli dags att avrunda yrkeslivet vid den åldern?

Eftersom kungen dessutom var ganska ung när han besteg tronen har han redan hunnit vara kung i 37 år. Vad sägs om ett hejdundrande 40-årsjubileum och sedan ett tack för mig?

Jag hör redan invändningarna. Låt Victoria slippa bli drottning när hon sannolikt fortfarande har småbarn.

Det är dock inget argument som gäller andra småbarnsföräldrar i Sverige. Där ska barn och yrkesliv kunna förenas. Det går säkert också på Haga slott.