Kolumn

Lena Mellin

Kolumnister

Retro-Håkan kan vara genial – eller livsfarlig

Lena Mellin: Juholt är duktig på att bygga bilden av sig själv

Han älskar Elvis och talar med saknad om sin gamla skrivmaskin.

Han har bott på samma ställe i hela sitt liv.

Här har ni Sveriges färskaste partiledare, retro-Håkan.

Varje framgångsrik politiker måste bygga historien om sig själv. Håkan Juholt, som om två veckor väljs till ny S-ledare, har inlett mycket övertygande.

Redan på sin första presskonferens berättade han om att han oroade sig för att skrivmaskinen på tidningen Östrans lokalredaktion i Högsby kanske inte står kvar. Därifrån är han tjänstledig sedan snart

17 år och planerar att återvända.

Under samma tillställning fnyste Juholt åt dem som twittrar. Maximalt 140 tecken långa meddelanden lämpar sig inte för politisk diskussion. Sade retro-Håkan.

Redan här etablerade han kontakt med en stor del av svenska folket som tycker att det är besvärligt med ny teknik och som helst skulle gå till posten med räkningarna.

Att Juholt som ordförande i försvarsberedningen och försvarsutskottet medverkat till inköp av ultramodern teknik till försvaret hör liksom inte hit. Han vill framstå som tekniktönt – och lyckas.

På hemsidan berättar Håkan Juholt om sin musiksmak. Bäst av alla är Elvis. Andra han gillar är Johnny Cash, Leonard Cohen och Frank Sinatra. Retro? Till hundra procent.

Men det finns många män i Juholts ålder som tycker precis som han. Musik var bättre förr och bättre än Elvis och Cash kan det inte bli.

Juholts utseendemässiga signum är, utöver de buskiga ögonbrynen, den tjocka mustaschen. Senast den var modern var i början av förra seklet. Till dem som då nappade på trenden hör Juholts företrädare Hjalmar Branting.

Till Juholts retromys hör också hans boende. Under hela sitt liv har han varit folkbokförd i området Mysingsö i Oskarshamn. Där är han, enligt hemsidan, medlem i S-föreningen ”Socialdemocrats at cosy island.”

Håkan Juholt är alltså duktig på att bygga bilden av sig själv. En mysig, folklig man som gillar Elvis, kör en elva år gammal bil och bor i Mysingsö.

Hemma i Småland har det fungerat väl.

På riksplanet gjorde Socialdemokraterna ett katastrofval. Men i Oskarshamn, där Juholt satt i kommunfullmäktige i 24 år, gick det bättre. Där ökade S till 38,9 procent, 8,3 procentenheter mer än i riket.

Likadant ser det ut i Kalmar län, där Juholt är S-distriktets ordförande. Socialdemokraterna ökade blygsamt till 40,9 procent.

Normalt är nostalgi livsfarligt i politiken. Det erfor Churchill efter andra världskriget då han överraskande förlorade parlamentsvalet. Väljarna vill veta vad som ska hända i framtiden. Inte hur det har varit, det vet de redan.

I en ny intervjubok talar Juholt föraktfullt om ”dessa närmast religiösa utrop på förnyelse”.

Men det visade sig betyda att han inte gillar dem som bara pratar om att de vill förnya. Inte vad de vill göra.

Retro-Håkan kan vara en genial politisk figur, som skapar samhörighet till dem som tycker att det, åtminstone stundtals, var bättre förr. Och det är många.

Men retro gränsar till mossighet. Att hamna på fel sida strecket är riskabelt, för att inte säga livsfarligt.