Vill lyssna – som Sverker Olofsson

KOLUMNISTER

Han vill bli politikens Sverker Olofsson. En politiker som står på medborgarnas sida.

Det som inte funkar åker i papperskorgen.

Som nyvald riksdagsledamot öppnade Håkan Juholt en klagojour på gågatan i Oskarshamn. Dit kunde medborgarna vända sig för att klaga på effekterna av saneringen av statsbudgeten i början av 1990-talet.

Möjligen var det där fröet såddes till det som Juholt nu vill att Socialdemokraterna ska göra. Prata med och lyssna till människorna, de som påverkas av besluten.

Jag skulle vilja påstå att det var den riktigt stora nyheten i Håkan Juholts installationstal som ny S-ledare. Nästan en revolution.

Traditionellt har Socialdemokraterna gillat starka ledare. Som pekar med hela handen. Som vet vad som är bäst utan att ha frågat.

Nu ska medborgarna tas på allvar. De ska talas med. De ska lyssnas på. De ska tas på allvar.

Mål och delmål ska sättas upp. Ingen ska behöva fundera över vad Socialdemokraterna vill. Egentligen.

Ett exempel är pensionssystemet, en produkt av en överenskommelse mellan de borgerliga partierna och Socialdemokraterna 1994.

Det har hyllats världen över för att det är stabilt. Här finns ingen risk för att samhällsekonomin går över styr för att pensionerna galopperar iväg.

Pensionärerna, och de blivande pensionärerna, har däremot inte varit lika imponerade. Pensioner på 50, 60 procent av avgångslönen är ingen ovanlighet. När ekonomin backar, som under finanskrisen, sjunker pensionerna. Ur den enskildes perspektiv är pensionssystemet allt annat än stabilt.

Håkan Juholt vill nu utvärdera pensionssystemet tillsammans med LO, TCO och Saco. Får löntagarna ut vad de borde få ut? Eller inte.

Även avregleringarna av järnvägen, elmarknaden och bolagiseringen av den offentliga sektorn vill Juholt skärskåda ur ett medborgarperspektiv. Fungerar det som avsett? Eller inte.

Han svarade inte själv på frågan men man anar ett ganska bestämt nej.

Genomför Håkan Juholt det han lovar blir han politikens svar på Sverker Olofsson, legendarisk programledare på SVT:s konsumentprogram Plus. Antingen fungerar det som utlovat eller också åker det i soptunnan.

Håkan Juholt har en förkärlek för ordvitsar. I går handlade de bland annat om att Skåne var danskt och sedan finskt. Det första fallet handlar om landskapet, det andra om brännvinet. Varumärket Skåne ägs numera av finska staten.

Han fick också till något om finska pinnar vilket är groggar på finskägd sprit.

Det är svårartad gubbvarning på det där. Dag ett av partiledarkarriären kan det gå an, men bara nästan. Dag 150 riskerar toleransen att vara betydligt lägre.

Redan när han presenterades av valberedningen för 17 dagar sedan talade Håkan Juholt hellre om social demokrati än om socialdemokrati.

I går förklarade han vad det betyder – att alla får del av det goda som växer fram.

Det är ett fint uttryck. Men det är också ett som alla partier skulle kunna skriva under på.

Juholt talar också om moralisk tillväxt. Det är utbildning, miljösatsningar och annat som på kortare eller längre sikt leder till tillväxt.

Juholts krav kritiserades, milt men dock, för brist på konkretion. Men han pekade ut mål. Det är mer än de flesta klarar av.

Juholts S-mål

1 Avskaffa barn-

fattigdomen.

2 Minska ungdomsarbetslösheten.

3 Världens bästa sjukvård.

4 Högre löner i offentlig sektor.

5 Bekämpa olika former av

segregation.

6 Se över pensionssystemet.

7 Storsatsning på lärande för både barn och vuxna.

8 Se över avregleringar av bland annat järnvägen och elmarknaden.