Hemläxa för valsystemet

Lena Mellin: Här är skönhetsfläckarna i vår demokrati

FÖRTROENDEVALD VÄLJER  Maria Wetterstrand (MP) förtidsröstade i valet 2010. Nästa chans kommer 2014 – supervalåret.
Foto: Foto: LOTTE FERNVALL
FÖRTROENDEVALD VÄLJER Maria Wetterstrand (MP) förtidsröstade i valet 2010. Nästa chans kommer 2014 – supervalåret.
KOLUMNISTER

GÖTEBORG. Omvalet i Västra Götaland sätter fokus på skönhetsfläckarna i vårt demokratiska system.

Det är hemläxa för hela det politiska systemet.

I dag har 1,2 miljoner väljare i Västra Götaland chansen att utse ett nytt regionfullmäktige.

Omvalet, åtta månader efter det ordinarie, beror på rösträkningstabbar på valnatten. Minst 164 valsedlar behandlades fel, minimala marginaler medför att valet görs om i dag.

Det regionala omvalet är irriterande. Inte bara för att det kostar jobb och pengar. Utan framför allt för att det blottar skönhetsfläckar i vårt demokratiska system.

I Sverige är det långt mellan valen. Förutom valen till EU-parlamentet var femte år är det fyra år mellan möjligheterna för den svenska väljaren att säga sin mening.

Den här mandatperioden är omvalet det enda som, förtjänstfullt, bryter mönstret. 2014 är ett supervalår med val till såväl EU-parlament som riksdag, kommun och landsting. Sedan dröjer det fyra år till nästa gång.

Den gemensamma valdagen infördes 1971. Tidigare var det kommun- och landstingsval vartannat år, riksdagsval två år senare.

Den har ifrågasatts sedan den infördes. Men benhårt motstånd från Socialdemokraterna gör att den är kvar. De vill, av partiegoistiska skäl, behålla den. Som det statsbärande partiet, i alla fall förr, tror de sig tjäna på en gemensam valdag.

Det finns skäl som talar för att ha alla val samtidigt. Det höjer valdeltagandet i lokal- och regionalvalen. Före den gemensamma valdagen var valdeltagandet lägre i kommun- och landstingsvalen. I dag är skillnaden nere på drygt en procent.

Men omvalet här i Västra Götaland visar att det också finns tunga skäl som talar emot gemensam valdag.

Även om valtemperaturen varit låg har frågor som är betydelsefulla som för dem som bor i regionen debatterats på ett helt annat vis än i ett vanligt landstingsval.

I fokus har sjukvården, infrastrukturen och kollektivtrafiken stått. Inte vem som ska bli statsminister i Stockholm. Är inte det en demokratisk vitamininjektion?

Enligt den senaste grundlagsutredningen är det inte möjligt att i exempelvis Australien, Frankrike, Finland, Island, Norge och Tyskland att hålla kommunalval samtidigt som de nationella valen. Det är inga dumskallar som bor där, jag lovar.

En annan skönhetsfläck är antalet medborgare per folkvald. På 1950-talet fanns en halv miljon förtroendevalda i landet. Det var inte långt till närmaste politiker.

1980 var de, enligt en studie som TV4 gjort, 70 000. Då gick det 119 vuxna medborgare per folkvald.

Nu är de förtroendevalda färre än 40 000 och representerar i genomsnitt omkring 250 medborgare.

Det är också ett resultat av den gemensamma valdagen. Att sitta i fullmäktige och nämnder är inte bara ett förtroendeuppdrag. Det är dessutom ett slit.

Att sitta år ut och år in, för de flesta sitter ganska länge, utan den uppmuntran valrörelsens intensiva dialog med medborgarna innebär är konserverande.

Debatt är bra för demokratin. Och diskussion har det varit i Västra Götaland. Även om fler gärna fått delta.